2012-10-14 15:06 #0 av: Sarah-S

Enkelt förklarat är det brist på kalium i blodet hos katten och ger en rad olika sjukdomssymptom i varierande grad

Vad är då kalium?
Kalium behövs för vatten- och syrabalansen, nervfunktionen, musklernas normala funktion och normal njurfunktion.

Kalium är ett mineralämne som har stor betydelse för alla kroppens celler, särskilt för muskelcellerna, till exempel i hjärtat. Det mesta av kroppens kalium finns inuti cellerna (ca 95% varav muskelcellerna innehåller 60-75%), medan bara några få procent av kroppens kalium finns i kroppsvätskorna, till exempel i blodet.

Hypokalemi
Eftersom man har så lite kalium i blodet kan små förändringar av halten kalium ha stor betydelse. En mycket liten förändring av kalium i blodet betyder att det har skett en större förändring av kaliumhalten inne i kroppens olika celler. Det kan påverka livsviktiga funktioner i kroppen som till exempel musklernas arbete och hjärtats förmåga att pumpa blodet.

Symptom på hypokalemi :

  • Håglöshet
  • Dålig aptit
  • Förstoppning
  • Viktnedgång
  • Muskelsmärtor
  • Muskelförtvining (minskning av muskelmassa)
  • Generell muskelsvaghet
  • Nackmuskelsvaghet (håller hakan mot bröstet, kan inte lyfta huvudet)
  • Förlamning av andningsmuskulatur, svårigheter att andas
  • Bakbensförlamning
  • Hjärtmuskelpåverkan

Varför är det intressant för oss med burma? 
Katter kan drabbas av hypokalemi i samband med njursvikt eller vid kräkning/diarré vilket ger förlust av kalium via kroppsvätskor

Men hos burma rapporterades det på tidigt 80-tal om unga katter med perioder av muskelsvaghet, mellan dessa perioder var katterna normala. Man hittade att låga kaliumvärden var orsaken till symptomen. Eftersom ett flertal kattungar i samma kull drabbats misstänkte man en ärftlig sjukdom hos rasen. Perioderna kan hålla i sig upp till 2-3 veckor och katten är sedan normal tills nästa skov av sjukdomen kommer.
I början av sjukdomen visar den unga katten oftast en lätt vinglighet, dålig päls och sämre tillväxt. Andra

Stress kan påverka frekvensen då kroppen använder mer kalium vid de tillfällena, katter i flerkattshushåll kan ha tätare skov. I hälften av fallen försvinner symptomen vid 2-3 års ålder, medan de andra har livslånga problem.

Kan man behandla det?
Behandling av hypokalemi är oftast mycket effektiv, vid kraftig akut hypokalemi tillförs kalium intravenöst i blodet hos veterinär
Katten behandlas symptomatiskt för de symptom som uppkommit tex svårigheter att andas eller oregelbunden hjärtslag

När katten är stabil fortsätter man att behandla katten oralt (via munnen) i form av kaliumglukonatet Tumil-K som finns som pulver eller kapslar.
Den orala behandlingen är ofta mer effektiv än den intravenösa i längden och risken för överdosering mycket liten. Regelbundna besök hos veterinären för uppföljande kaliumvärden krävs under behandlingen som är livslång i de fall det inte växer bort
Många katter mår mycket bra på behandlingen och lever ett normalt liv.

Ärftlig sjukdom hos Burma
Tidigare har arvsgången för hypokalemi varit okänd men man har misstänkt en recessiv gen. Rekommendationen har varit att inte avla på katter med hypokalemi, och undvika föräldrar och/eller syskon i avel

Forskning har pågått under lång tid men först så sent som i våras nådde ett forskarlag, bestående av veterinärer och genetiker från University of Bristol (Langford), UC Davis, University of Sydney, Massey University och Justus Liebig University, ett genombrott och kunde identifiera genen som orsakar hypokalemi hos burma.
Samtidigt lanserades ett dna-test för att se om katterna är fria eller bärare av genen eller sjuka i hypokalemi.

Forskarlaget har fastslagit att sjukdomen är autosomal recessiv och det innebär att det krävs två uppsättningar av genen för att bli sjuk, en från fadern och en från modern
Får katten bara en uppsättning av genen från någon av sina föräldrar blir katten bärare av genen för sjukdomen men kommer inte att bli sjuk i hypokalemi. Den kan dock lämna genen vidare till sina avkommor

Det ger oss uppfödare en fantastisk möjlighet som vi väntat på i 30 år, vi kan garanterat föda upp katter som INTE blir sjuka i hypokalemi!

  • Fritestad katt som paras med annan fritestad katt ger endast kattungar fria från genen
  • En fritestad katt som paras med en katt som är bärare ger friska kattungar men det finns risk att några av dem bär genen för sjukdomen
    Dessa avkommor bör i sin tur testas innan de används i avel
  • En otestad katt kan paras med en katt som är fritestad då man inte riskerar att få sjuka kattungar, dock finns risken att några av dem bär genen för sjukdomen
    Dessa avkommor bör i sin tur testas innan de används i avel
  • Man bör ALDRIG para två bärare med varandra, risken är då att 25% av deras avkommor blir sjuka i hypokalemi


Man bör kanske heller inte para två otestade katter med varandra för risken finns att de båda är bärare av sjukdomen vilket kan ge sjuka kattungar

DNA-test

Testen är snabb och smidig och går lätt att utföra hemma, det krävs nämligen inget blodprov utan dna samlas från munslemhinnan med hjälp av en bomullstops

Det finns för närvarande två laboratorier som erbjuder dna-test för hypokalemi, UC Davis och Langford Veterinary Services
http://www.vgl.ucdavis.edu/services/cat/CatGM2.php
http://www.langfordvets.co.uk/lab_pcr_hypokalaemia.htm

Båda laboratorierna har bra och informativa hemsidor med steg-för-steg information om hur man tar ett dna-test och skickar det för analys

Langford har gjort en sammanställning av testresultaten till dags datum

Ingen sammanställning har ännu kommit från UC Davis
Även uppfödare av raser nära besläktade med burma testar idag sina katter för hypokalemi

Genetic Test Results to Date

 

För mer läsning i ämnet

http://www.felipedia.org/~felipedi/wiki/index.php?title=Hypokalemic_polymyopathy

http://www.petplace.com/cats/hypokalemia/page1.aspx

 

Även publicerad i Burman 3/12 av samma författare