Blandat

En enkätstudie om hälsa på över 4000 finska katter

2017-08-13 14:30 #0 av: burmamys

Katarina Vapalahti, Anna-Maija Virtala, Tara A. Joensuu, Atriina Tiira, Jaana Tähtinen och Hannes Lohi är författare till Health and behavioral survey of over 4000 finnish cats, som publicerades den 29:e augusti 2016 i Frontiers in Veterinary science.

Studien gick till så att ett omfattande frågeformulär konstruerades, och lades online på forskargruppens webbsida. Frågeformuläret var riktat till alla kattägare och kattuppfödare i Finland. De informerade om studien på sociala medier som Facebook, den finska kattuppfödareklubben och genom information på kattutställningar och rasringarnas möten. Antal svar inom respektive ras uppdaterades kontinuerligt under hela svarsperioden. I de fall det inte kom in tillräckligt många svar för att ge statistiskt säkra skattningar av prevalensen av sjukdomar inom en ras valde de att klumpa ihop nära besläktade raser i rasgrupper.

Totalt ingick 8175 katter i det publicerade resultatet, varav 1545 huskatter. 303 burmakatter ingick men endast 47 burmilla och (vad jag kan se) ingen singapura. Så författarna klumpade ihop burma-burmilla-singapura till en egen rasgrupp på 350 katter. I studiens resultatredovisning finns ytterligare 5 rasgrupper, och 13 individuella raser, samt en grupp huskatter.

53% av katterna i resultatet var honkatter och 47% hankatter, drygt 72% var kastrerade och drygt 27% fertila.

Åldersfördelning hos burma-burmilla-singapura jämfört med alla raser och med huskatter

Diagram över åldersfördelningen hos de katter som ingick i studien, fördelat på alla olika raser och huskatter finns här:  https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5002895/figure/F2/  

För burma-burmilla-singapura kan vi se att 12% var under 1 år, 28% var 1-3 år, 30% var 3-7 år, 15% var 7-11 år, 15% var över 11 år. Denna rasgrupp har fler katter i den äldsta åldersgruppen än genomsnittet av raskatter, och något färre i den yngsta åldersgruppen. Jämfört med huskatterna har burma-burmilla-singapura något färre katter i de två äldsta åldersgrupperna och fler katter i den näst yngsta åldersgruppen.

Förekomst av olika sjukdomskategorier hos burma-burmilla-singapura jämfört med genomsnittet för alla raskatter och jämfört med alla huskatter

Tabell över förekomst av olika sjukdomskategorier hos de katter som ingick i studien, fördelat på alla olika raser och huskatter finns här: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5002895/figure/F4/  Varje sjukdomskategori omfattar ungefär 10-15 sjukdomar. För att se fördelning av specifika sjukdomar, gå in på länkarna för extramaterial längst ner innan källförteckningen i "Supplementary material":  https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5002895/.

Burma-burmilla-singapura jämfört med alla raskatter

Burma-burmilla-singapura ligger nära genomsnittet för alla raskatter, mellan en till några procentenheter under eller över genomsnittet i samtliga sjukdomskategorier. 

Burma-burmilla-singapura ligger endast en procentenhet högre i hud- och körtelsjukdomar (13% istället för 12%), sjukdomar i tänder och munhåla (28% istället för 27%), endokrina och metabola sjukdomar (5% istället för 4%), autoimmuna sjukdomar (2% istället för 1%) och beteenderelaterade problem (9% istället för 8%).

Burma-burmilla-singapura ligger några procentenheter högre än genomsnittet för raskatter i ögonsjukdomar (12% istället för 10%), muskel- och skelettrelaterade sjukdomar (13% istället för 9%), och könsrelaterade problem hos honkatter (25% istället för 19%).

Bland ögonsjukdomar hittar jag 1-2 procent utspridda på olika besvär, och 5 procent på ”annan ögoninfektion”, och på ”annan sjukdom i ögonen”.

Bland könsrelaterade problem hos honkatter finner jag en ökad andel där honan genomgår kejsarsnitt (12% istället för 7%), och en starkt ökad andel dödfödda kattungar (16% istället för 5%).

Bland muskel- och skelettrelaterade sjukdomar är det svansknick som sticker ut. Svansknick är diskvalificerande vid utställning och SVERAK avråder från avel på kraftig svansknick, men i denna studie har 10% av alla burma-burmilla-singapura en svansknick.

Burma-burmilla-singapura ligger en procentenhet lägre än genomsnittet för raskatter i öronsjukdomar (1% istället för 2%), matsmältningssystemet, (10% istället för 11%), sjukdomar i luftvägarna (7% istället för 8%), nervsystemet (1% istället för 2%), sjukdomar i hankatternas könsorgan (2% istället för 3%), tumörsjukdomar (4% istället för 5%), parasiter och protozoer (4% istället för 5%).

Burma-burmilla-singapura ligger två procentenheter lägre än genomsnittet för raskatter i urinvägsproblem (8% istället för 10%), och i hjärtsjukdomar och cirkulation (1% istället för 3%).

Huskatter jämfört med raskatter

Denna studie visar också att huskatter inte är friskare än raskatter, snarare tvärtom! Huskatterna ligger över genomsnittet för raskatter i dubbelt så många sjukdomar som de ligger under genomsnittet, och dessutom är skillnaden ganska stor i ett par sjukdomar.

Huskatterna ligger någon eller några procentenheter över genomsnittet för raskatter i hud- och körtelsjukdomar (14% istället för 12%), öronsjukdomar (5% istället för 2%), sjukdomar i tänder och munhåla (33% istället för 27%), muskel- och skelettrelaterade sjukdomar (11% istället för 9%), matsmältningssystemet (12% istället för 11%), andningsvägarna (10% istället för 8%), och endokrina och metabola sjukdomar (7% istället för 4%).

Huskatterna ligger flera procentenheter över genomsnittet för raskatter i urinvägsproblem (19% istället för 10%), och parasiter och protozoer (39% istället för 5%). 

Huskatterna ligger någon eller några procentenheter lägre än genomsnittet för raskatter i hjärtsjukdomar och cirkulation (2% istället för 3%), sjukdomar i hankatternas könsorgan (2% istället för 3%), och autoimmuna sjukdomar (0% istället för 1%).

Huskatterna ligger flera procentenheter under genomsnittet för raskatter i könsrelaterade problem hos honkatter (5% istället för 19%).

Förekomst av beteenderelaterade problem hos burma-burmilla-singapura jämfört med alla raser och med huskatter.

Jag har läst en annan del av extramaterialet som är nåbart längst ner innan källförteckningen i Supplementary material:  https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5002895/

För att få en tydlig jämförelse har jag sammanställt en egen tabell där jag jämför burma-burmilla-singapura med genomsnittet för alla raskatter och med huskatter. Den går dock inte att klistra in här på ifokus så ni får hålla till godo med jämförelsen i text.

Burma-burmilla-singapura ligger under genomsnittet för alla raskatter och för huskatter i de flesta beteenderelaterade problem.

Burma-burmilla-singapura ligger 1-2,1 procentenheter under genomsnittet för raskatter i rädsla för främmande människor, söker ej eller sällan kontakt med människor, rädsla för främmande situationer, aggressivitet mot främmande människor, och i passivitet/inaktivitet.

Burma-burmilla-singapura ligger på genomsnittet för raskatter men under genomsnittet för huskatter i aggressivitet mot personer i familjen (0,6%).

Burma-burmilla-singapura ligger 0,7-3,4 procentenheter över genomsnittet för raskatter (men under genomsnittet för huskatter) i aggressivitet mot andra katter och i överdrivet tvättande.

Huskatter ligger över genomsnittet för alla raskatter i 7 av 8 beteenderelaterade problem.

Huskatter ligger 0,1 procentenheter under genomsnittet för raskatter i aggressivitet mot personer i familjen.

Huskatter ligger 0,4-1,3 procentenheter över genomsnittet för raskatter i aggressivitet mot främmande människor, och i söker ej eller sällan kontakt med människor.

Huskatter ligger 2,9-5,5 procentenheter över genomsnittet för raskatter i rädsla för främmande situationer, överdrivet tvättande, aggressivitet mot främmande katter, rädsla för främmande människor, och i passivitet/inaktivitet.

Sammanfattning

Det var mycket intressant att ta del av denna studie, och jag är glad att burmarasen verkar ligga nära genomsnittet för alla raskatter i nästan alla sjukdomskategorier. Författarna har haft ett stort urval att arbeta med och fått fram statistiskt säkerställda prevalenser.

Men det är värt att notera att deltagandet byggt på att kattägare valt att fylla i och skicka in svar på det omfattande frågeformuläret, så det finns en liten risk att bortfallet är lite större bland de mest drabbade katterna (oavsett ras). I Sverige ligger burman högt i de flesta försäkringspremier, och det får mig att fundera på om den högre premien beror på det som syns här, eller om de finska burmorna är lite friskare än de svenska, eller om bortfallet är lite större just inom burmarasen (men varför skulle det vara det)?

Jag konstaterar också att myten om att huskatter är friskare visar sig vara just en myt, då huskatterna i denna studie ligger över eller mycket över genomsnittet för flera sjukdomar och beteenderelaterade problem, och endast ligger lägre vad gäller könsrelaterade problem hos honkatter. Eller är det så att bortfallet är mindre bland huskattägare?

För den som är intresserad av att läsa mer kan jag varmt rekommendera ett dopp i det digra extramaterialet som finns publicerat!

Källa:

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC5002895/

Anmäl
2017-08-13 15:18 #1 av: Uppkatten

Nu har jag inte hunnit lusläsa det här och inte hunnit läsa på mer i de länkar du lagt in i texten. Men spontant så funderar jag kring om skillnaderna är statistiskt signifikanta eller inte. Jag funderar också kring om huskatternas något sämre utfall till en del beror på att de är utekatter i högre utsträckning och därför lever ett lite tuffare liv helt enkelt. Jag undrar också om man har tagit hänsyn till ålder o s v i de olika analyserna.  Får titta närmare på detta vid tillfälle! Spännande och intressant med kattforskning! Stort tack för att du delar med dig!

Anmäl
2017-08-13 15:34 #2 av: burmamys

Tack för din kommentar!
Jag har viss vana vid att läsa statistiska analyser och kan se att skillnaderna är signifikanta. De har redogjort noga för hur de har bearbetat materialet, krav för signifikanta skillnader, m.m. Förekomst av sjukdomar finns redovisade för varje ras fördelat på olika ålderskategorier, och det gäller givetvis även huskatterna. Kan tänka mig att uteliv kan ha bidragit till fler hälsoproblem hos huskatter, men även okontrollerad avel kan bidra negativt. Jag har dock inte detaljstuderat extramaterialet om huskatter, så det vore toppen om du vill göra det och rapportera vad du hittar!

Anmäl
2017-08-14 13:04 #3 av: Björksätter

Jag bytte från huskatt till raskatt just på grund av sjukdomar hos huskatt. Jag ville inte avliva fler katter, orkade inte med det. I mitt fall var det urinrelaterade problem, mag-tarmproblem och stressjukdomar. Trots alla möjliga åtgärder i kattanpassat hus, foder osv så höll de sig inte friska tyvärr. Sen hade jag iof otur och fick en sjuk raskatt oxå men de två jag har nu är peppar peppar än så länge friska.

Anmäl
2017-08-14 13:50 #4 av: burmamys

#3 Ja det är underligt att huskatter av många påstås vara friskare än raskatter, men det kanske är de som tar kull på sin huskatt som håller liv i den myten. I större städer med en stor population förvildade katter kan inavelsgraden vara lägre än hos flera raskatter, men här i Sverige (och Finland och Norge) är det snarare tvärtom då de flesta förvildade katter bor i kolonier på eller kring någon gård, och parar sig med varandra. Därtill okontrollerad avel av alla huskatter, både tama och förvildade, och ett tuffare liv med högre risk för parasiter (väldigt tydligt i denna studie) samt skador från slagsmål med andra katter, trafikolyckor, m.m.

Jag önskar att huskattens status ska höjas, så alla huskatter kan få en egen familj att bli älskade av, och helst bara får kontrollerad utevistelse, eller åtminstone inte släpps ut förrän de är kastrerade.

Anmäl
2017-08-15 01:19 #5 av: alouette

När jag började med burma på 1980-talet var alla burmor mer "riviga" på utställning generellt sett. Det var även siameserna, som är nästkusiner med burman.  Ägarna stod i kö för att bära hem sin bruna burma honor. På den tiden var den alltid assistent buret. Dock såg jag en klar skillnad mellan svenska och finska burmor när det gällde temperamentet. De finska var mer riviga än de svenska. Och denna skillnad tycks ha hängt med gm tiderna. Fast naturligtvis har det blivit bättre med tiden både i Sverige och Finland. Individuella skillnader finns naturligtvis i båda länderna.

Anmäl
2017-08-16 10:29 #6 av: burmamys

#5 Jag ser ingenting i denna studie (eller annars heller) som tyder på att de finska burmorna idag skulle vara "riviga" eller ha sämre humör än de svenska?

Anmäl
2017-08-20 22:12 #7 av: grandma

Ser inget av "riviga" burmor när jag ställer i Finland. De är precis lika gosiga som de flesta burmor är.  Finns nog undantag både här och där. Känner till  en som hade burmor i Sverige redan på 70-talet och då var ju tydligen burmorna hemska i temperamentet och smällde ofta på utställningar. 

       "Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud
            men du kan hindra dem från att bygga bo i ditt hår. "

   


Anmäl
2017-08-21 10:18 #8 av: burmamys

#7 Ja på 70-talet kanske man inte tog så stor hänsyn till temperamentet, och då kan det nog ha förekommit burmor med tufft temperament.

Men idag tror jag man avstår från att avla på en ilsken katt, både i Sverige och i Finland. Skulle en sådan burma dyka upp på en utställning så skulle den dessutom inte få något cert, och definitivt inte nomineras för någon vinst.

Litar på dina erfarenheter som utställare grandma, om det skulle finnas "riviga" burmor på utställning vare sig här eller i Finland så hade du säkert stött på någon vid det här laget. 😉

Anmäl
2017-08-29 00:03 #9 av: flis

Vilka huskatter är det som ingår i undersökningen? Numer kallas ju alla för huskatt om de inte har en stamtavla. Om det är blandraser kan det bli missvisande.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.