Hej Ullis Vad roligt att du är intresserad av Burma :) När du letar uppfödare så titta gärna hos de som ställer ut sina katter och som satsar på både utseende, temperament OCH hälsa. Det kan även vara ide att studera stamtavlor så du slipper köpa katt med mycket linjeavel då det kan vara svårt att hitta något lämpligt att para med i Sverige. Lycka till i ditt sökande

TACK FÖR DET SARA.

Det Sara mena att köp av Företagarna. de som köper in katter och placerar ut dem när de inte kan gå i avel mer. De bruka skylla på att katterna inte trivs tillsammans.

Linje avlinger förekommer för att Företagarna kör sitt eget reas och vill inte släppa in oss hobby uppfödare på marknaden.

De som kör företag kan omöjligt få sociala katter.

Men hobby uppfödarena kan få allt.

Hobby uppfödare  tar ett par kulla om året Max 3 st. och kan lika mycket som Företagarna som bara vill ta så många kullar så möjligt per år.

Lycka till med dit köp.

Tack  för infon. Det finns alltså två "läger" inom rasen…? Jag får nog ta mig till en utställning o se om jag hittar en uppfödare som jag gillar o vice versa

Det tycker jag låter som en bra ide ullis, kanske till och med ett par utställningar! Lycka till med ditt letande!

Hej igen Ullis Jag vet inget om läger men som inom allt så finns det olika åsikter, och tur är väl det :) Det viktigaste är att hitta en uppfödare som man tycker om, och en typ av katt man föredrar Precis som inom andra raser spretar typen lite och uppfödare har olika ideal. Som ny inom rasen kan det vara värt att man tittar runt lite för att hitta det som tilltalar just dig, och satsa på det.

Ja men kolla på utställningar, tyvärr är det bara en handfull som ställer ut i Stockholmsområdet men det är bättre antal på utställningar i Södra Sverige. Det är blandat kvalitet på utseendet men temperamentet idag på burman är sällan ett problem.

Vad det gäller hälsa så är plattbröst ett problem, finns på alla kattraser men är något vanligare på Burma.  Fråga uppfödaren om mamman/pappan har gett i tidigare kullar eller om det finns kullsyskon som har haft. Det är ok att köpa ändå trots plattbröst i släkten men det är bra att veta vad man har så parningen kan styras därefter.

Det finns olika förespråkare för olika avelsideér, det gör det inom alla kattraser eller hund häst osv… Det viktigaste är att du kan hitta en väg att gå som känns rätt för dig. Mentorer är viktiga också, så jag har själv sådana världen över eftersom en uppfödare aldrig blir fullärd!

Tack för tipsen!, nu kom det svar mer i min smak På några hemsidor står det europeisk burma medan på andra står det bara burma- är det lite olika typer inom rasen bara? Vilken färg/nyans bör kattungen ha på ögonen när den är liten för att få bra gul färg som färdig tro?

Många kallar det Europeisk burma eftersom det i CFA finns 2 olika burmor, och där heter det vi föder upp Eur. Burma. Dock inom FIFé heter alla burmor just Burma.

Burmese i CFA http://cfa.org/client/breedBurmese.aspx även kallad Amerikansk burma i vardagstal här hemma

European burmese i CFA http://cfa.org/client/breedEuropeanBurmese.aspx

Om vi nu ska komma tillbaka till det här med olika läger så finns det i just denna fråga ganska starka åsikter om huruvida man ska blanda dessa 2 varianter med varandra. 
Inom CFA får man ju inte göra det eftersom det anses vara raskorsning, men om du importerar en burma från CFA till FIFé går de alla in under samma rasbeteckning
Blandade linjer kallas ofta mix. Inom am. burma finns det en viss inriktning sk Contemporary burmese som dras med en speciell form av huvuddefekt och det är väl det som skapar den största rädslan för mixade burmor.

Angående ögonfärg så är det svårt eftersom burmamaskningen bleker färgen med åldern, men en så korrekt och stark ögonfärg som möjligt på kattungar är ju så klart önskvärt. Jag gillar när de nästan är bruna i leveransåldern.
Överlag så har vi i Sverige ganska dålig färg på ögonen på våra linjer, medan man tex i Australien och Nya Zeeland har lyckats bättre

Ögonfärg har inte så mycket poäng i utställningsammanhang men visst ska en burma ha den önskvärda guldgula ögonfärgen, den är svår att behålla iom att burmans ögonfärg bleks ur med tiden. Ögonformen och placeringen av ögonen har en viktigare roll. Men visst är man ju svag för de gula ögonen, därav importerar jag för att få in bra ögonfärg som man tyvärr inte hittar så ofta på hemmaplan med några få undantag. Bilden är på en 4 månaders burma, man kan redan se att hans ögonfärg är/blir excellent.

Precis som Alchymist skriver så är form och uttryck viktigare än färg i FIFés rasstandard
Men visst ger den gula färgen ett mycket mer tilltalande uttryck, här nedan min Saga som jag anser har en väldigt bra form på ögonen, vilket är oerhört viktigt för burmalooken. Färgen är ok men kommer att blekna

Och min 8mån hane som har både exc färg och form på ögonen

Min lila burmaflicka S*Pia-Pizzi's Vicki PrickiTass fick mycket beröm för sin redan fint utvecklade ögonfärg på ÄK:s utställning förra helgen:) Hon var bara 3 månader då…

Verkligen vackra katter med grymma blickar Är det vanligare med bra/sämre ögonfärg hos de olika färgerna? Jag är väldigt förtjust i brunt sedan många år tillbaka så det är den färgen som lockar mest.

Jag tycker att man ofta ser väldigt bra färg på röd och creme, annars hänger det ju mer på linjerna

Tack för alla svar jag fått Har tittat runt på en hel del hemsidor o sett att det lite här o var står att om man ev vill ha en till avel så blir det särskilda avtal/restriktioner. Jag förstår att de inte är lika för alla men vad är det vanligaste?

Oftast tycker jag att det handlar om att man kanske inte får sälja avkommor till avel, eller att man inte får låna ut katten utanför katteriet.

För min del handlar resriktioner om att främja bred avelsbas och hindra matadoravel

Håller med dig tillfullo Sarah!

Det är bara de som vill holla sina "linjer" inom sin uppföddning som har krav när man köper till avel.

För ca 2-10% av alla kattungar som säljs går i avel.

Och man breddar inte avelsbasen med detta utan minskar den.

_Yrsa H skrev: För ca 2-10% av alla kattungar som säljs går i avel.
_Jag undrar var du har fått den uppgiften ifrån??

Yrsa H skrev: Och man breddar inte avelsbasen med detta utan minskar den.
Och jag vill fråga Yrsa: VAD exakt innebär en bred avelsbas. Nu menar jag inte vad du tycker att det innebär, utan den exakta definitionen???
Alla är ju rörande överens om att en bred avelsbas är bra.
Men hur är bästa sättet at nå dit?
Här är det definitivt tvärslut på tyckande hit och dit! För det finns en gammal vetenskap som kallas genetik! Och innan man ens kan kalla sig uppfödare så borde man i alla fall lära sig det mest grundläggande i detta ämne. Alldeles utmärkta artiklar finns på Pawpeds, även översatta till svenska!
http://pawpeds.com/pawacademy/genetics/genetics/effectivepopulation_se.html
Där kan man klicka sig vidare till ytterligare sidor som behandlar just detta ämne med genpooler och effektiva populationer, "bred avelsbas". Likaså hur man räknar och går tillväga när man har fått kunskapen att det bästa är att lika många hanar som honor används i aveln… Fullständigt utopiskt, såklart, för det sker ju inte ens bland viltlevande kattdjur, men om alla hjälps åt för att fler hanar ska användas, så kan vi i alla fall nå en bit på vägen…

Att uppfödare inte har studservice förekommer så vitt jag kan tänka mig inom alla raser. Vad anledningen än är så är det deras beslut och något jag tycker man ska respektera o inte ifrågasätta. Om det dessutom gynnar avelsbasen är det ju bara bra. För så som jag tänker kan det inte vara bra för en ras med massor av närbesläktade individer i avel. Om jag inte tycker om ev avtal/restriktion får jag väl helt enkelt vända mig till någon annan. Jag var bara mest nyfiken på vad det brukar innebära

Precis ullisen

Och vi har olika uppfattning om hur man når dit, en del tycker att det ska vara fritt att para med vad man vill, andra tycker att restriktioner är bättre

Det viktigaste som "ny" är ju att hitta en uppfödare som man kan dea inställning med, känna att man har en mentor som man får hjälp av och samtidigt acceptera(eller inte) de avtal som finns.

Jag tror att du kommer hitta en väg att gå som du trivs med

Restriktioner är av ondo och handlar endast om att man som uppfödare inte vill ha konkurrens av egna linjerna. När jag började för mer än 30 år sedan höll burmauppfödare ihop och parade på varandras hanar. Med tiden har det tyvärr blivit alltmer egoism i uppfödartänkandet och då skall man ej förglömma att ett par av de uppfödare som nu talar för restriktioner inte köpte sina första burmor med restriktioner. Då hade de kanske inte alls varit uppfödare nu…. Vad man bör titta på när det gäller utställning och avel är att ränder bör ej finnas på benen, ögonformen bör vara rätt, dvs med sned överlinje och rundad underlinje. Burman skall se ut som om den tittar under lugg. Önskvärt är bra ögonfärg men här skall man ej glömma att med tiden bleknar ögonfärgen och det kommer även grönt i knallgula ögon. Allra starkast ögonfärg är orange, sedan kommer brunagula (bärnsten) och sedan gula. Men efter ett par år är alla blekare. Mao satsa mer på rätt ögonform än ögonfärg. Formen har också mer poäng i standarden än färgen. Typen kan vara svårt att beskriva, men dagens burma har förhållandevis korta huvuden mot förr. Mao ej för lång nos och rakt stop, vilket även kan vara en utvecklingssak. Beror på vid vilken ålder du ser burman. Olika linjer har också olika utveckling.

Ett sätt att knyta kontakt är naturligtvis utställning men det är inte säkert att du träffar de "bästa" uppfödarna där. Ett tips jag skulle ge dig är att göra hembesök så att du kan tala igenom det hela i lugn och ro.

Ilga Liljenberg

Tintomara's Burmauppfödning

Fött upp Burma i mer än 30 år

#22 skrev När jag började för mer än 30 år sedan höll burmauppfödare ihop och parade på varandras hanar.

Det har ju inte förändrats men däremot så används hanar lite mer eftertänksamt nu. Och man försöker se till att man sprider avkommor i avel mer geografiskt tex export. 
Det finns mycket som hände på 80-talet som jag hoppas aldrig förekommer igen, bla matadoravel.
Och vi som är för restriktioner ser det som ett sätt att främja bredare avelsbas, men det är ju här som åsikterna går isär mellan "lägren"

SARA

DET HAR FÖRÄNDRAS. Vi har ingen bredavelsbas och det vet du om.

Och så länge uppfödare håller på sina "linjer" så lär det bli samma hanar som används till hobbyuppfödarna.

Det handlar om att man kan gott låna ut sina hanar till ca 3 andra honer än sina egna och samarbetspartner. Då kommer AVELSBASEN att öka.

http://pawpeds.com/pawacademy/genetics/genetics/effectivepopulation_se.html

Man kan också läsa hela Ulrika Olssons "Genetik" från början

http://pawpeds.com/pawacademy/genetics/genetics/why_se.html

Yrsa; om du INTE använder samma hane som jag då blir det en bredare avelsbas…..

Och jag är hobbyuppfödare precis som du och samarbetar med andra hobbyuppfödare, vi har utbyte av hanar, kattungar mm
Så det bästa sättet att skapa en bred avelsbas är att skaffa sig många vänner och samarbetspartners så att vi kan få in så mycket olika linjer som möjligt

Nu från årsskiftet är det ju dessutom ännu enklare att importera, så jag passar på att skaffa mig en ny hane

Snabbt kan det uppstå intressanta diskussionsämnen vilket är toppen, och jag tycker absolut att man ska diskutera saker, det är det sajten är till för, men ibland bör man fundera över vad man skriver…

Det här med restriktioner är ett ämne som alla har en åsikt om och självklart ska man säga sin åsikt och debattera den, det behövs!! Framför er mening och debattera för den, men tänk på sajtens stämning och försök påverka den positivt för allas bästa, så för att citera en del av välkomstbrevet…. 

"För allas trevnad så ska inläggen tänkas igenom innan de publiceras så de har ett vårdat språk och inte är diskriminerande eller riktar negativ kritik mot enskild person, sådana diskussioner får man ta på annat håll inte i öppet forum."

Ha en trevlig kväll :)

Ju fler hanar som används i avel desto större avelsbas. I och med att det finns uppfödare som ej lånar ut sina hanar bidrar man till att begränsa avelsbasen, inte utöka den. Det blir på ett sätt en matadoravel inom egna katteriet, men "skadan" botas gm att man kastrerar sina uppfödda kattungar innan leverans. Då stoppar man effektivt spridning av olika gener. Sveriges Veterinärförbund rekommenderar tidigast kastrering vid 6 månaders ålder. "Uppfödares önskan att begränsa avelsmaterialet för eget bruk och på det viset minska raskatternas genpool är en hälsorik för varje kattras. Då ärftliga sjukdomar tycks bli allt vanligare är det av största vikt att värna om den biologiska mångfalden". Många uppfödarvänner till mig anser att den yttersta anledningen till avel är att släkten skall leva vidare. Man får vara glad att någon vill fortsätta det arbete man själv har påbörjat. Vår kära burmaras är idag en liten ras jämfört med hur det var förr. Då var det större spridning på linjerna och fanns det någon hane som kunde betraktas som avelsmatador gjorde denne ingen skada då det fanns så många släkter. Man bör även ta i beaktande att matadoravel i sig inte är skadligt, det beror på hur många ungar efter en hane som går i avel, dvs är det få ungar som går vidare i avel är det ingen skada alls. Burmaklubben har ett avelshaneregister och jag passar på att uppmana alla medlemmar som har hane eller blivande avelshane att anmäla sin hane hit. Många olika linjer behövs! Att i princip hålla sig för sig själv i sin burmaavel bidrager på intet sätt till den svenska burmaaveln i stort. Sverige består till största delen av hobbyuppfödare och vi bör samarbeta i större skala för att komma ngn vart.

Betr. Sara och Yrsa ovan: Om båda bytte hane vid ett tillfälle och sedan en del ungar gick vidare i avel efter dessa kullar skulle avelsbasen breddas ännu mer. Fortsätter ni sen att använda era egna hanar blir det ännu mer bredd. Det är gm att göra olika kombinationer som avelsbasen också breddas.

Tack för mig och God Jul till Alla !

Ilga Liljenberg

Tintomara's Burmauppfödning och mer än 30 års erfarenhet

#29 skrev Betr. Sara och Yrsa ovan: Om båda bytte hane vid ett tillfälle och sedan en del ungar gick vidare i avel efter dessa kullar skulle avelsbasen breddas ännu mer. Fortsätter ni sen att använda era egna hanar blir det ännu mer bredd. Det är gm att göra olika kombinationer som avelsbasen också breddas.

Det är precis så jag arbetar, dock inte med Yrsa

Precis så tror ja att dom flesta av oss gör men man väljer ju vilka man vill samarbeta med.. Ofta väljer man väl någon som har liknande värderingar för att komma vidare i sin egen avel..

Betr. Sara och Yrsa ovan: Om båda bytte  hane vid ett tillfälle och sedan en del ungar gick vidare i avel efter dessa kullar skulle avelsbasen breddas ännu mer etc"

Exemplet ovan baserades på Saras eget inlägg tidigare: Yrsa, om du INTE använder samma  hane som jag då blir det bredare avelsbas…"

När man gör exempel menar man inte att de bokstavligen skall följas, dvs att just Yrsa och Sara skall byta hanar.

Sara: Du kastrerar de flesta kattungar du föder upp så dina uppgifter ovan stämmer inte. Ej heller har du sett till att få anmält någon hane ur din egen uppfödning till Avelshaneregistret.

Passar på att fråga Coffeas: Du hade en kull nyligen på 3 hanar. Skulle vara fint om någon av dem anmäldes till Burmaklubbens avelshaneregster.

#32 Det jag menade med mitt svar ang ditt exempel för bredare avelsbas var att jag arbetar precis så, dvs jag lånar och lånar ut hanar och låter avkommor gå vidare i avel hos mig och andra uppfödare Hittills har jag inte haft en enda kull som inte fortsatt i avel med någon individ, ibland flera i samma kull Mina hanar används till ungefär samma antal kullar som mina honor vilket jag tycker är rimligt i min uppfödning. Även om tex Only the Lonely står som " ej tillgänglig för avel" på min hemsida så är han bokad för flera parningar utanför katteriet. Dock är han inte till allmän utlåning

Jag kan ge dig ett bra svar på det Ilga! Ingen kommer gå vidare i avel. Det beror på restriktioner från hanen till kullens uppfödare.

VARFÖR ÄR DET BARA VISSA SOM SAMARBETAR?

VARFÖR KAN VI INTE ALLA SAMARBETA ?

VARFÖR KAN VI INTE BLANDA VÅRA KATTERS GENOR MED VARANDRA?

VARFÖR FRYSA UT VISSA ? ( Som Sara och Anne gör Kanske finns det fler)

Fast Yrsa om du skriver så pass offensiva texter som nedan på din hemsida så kan du nog förvänta dig att flera inte vill samarbeta med dig. Även om jag själv inte kastrerar av flera skäl så är det upp till var och en. Likaså är det med hanar, vill man inte låna ut till allt och alla så är det upp till varje individ. Det FINNS hanar att låna men då får du vara beredd på att betala och åka långt, så är det för alla. Andra alternativ är att köpa och sätta ut hos fodervärdar.

På senare tid har vissa uppfödare börjat kastrera kattungar innan försäljning,

detta för att minska spridningen av sin avelslinje.
Vi har inte läst
några rapporter som visar på positiva effekter av att kastrera kattungar,
det
vi har hört är däremot att det kan vara till nackdel för deras
utveckling.
Detta är inget vi kommer att sponsra, ej heller gör vi det på uppmaning av eventuell köpare
Att söva så små kattungar utan att det finns
medicinska skäl anser vi
och de flesta veterinärer vara oskäligt.

Vissa säljer heller inte till avel utan att ägaren innehar
stamnamn.

De som köper kattunge från oss har full frihet att vid

senare tillfälle kastrera eller låta sin katt användas i avel.

Det är
du som som köpare som bestämmer över din katt.

#34 På vilket sätt tillför då din parning något till burmaaveln, om inte en enda unge går i avel från denna kull?

Avel i slutna sällskap kommer aldrig att gagna en ras hur många obesläktade och ovanliga kombinationer man än gör. Om man, som har framförts här, endast låter 1 % av all avkomma man föder upp gå i avel, skulle med registreringssiffrorna från SVERAK, endast 2,35 ungar gå i avel från 2010 års registrerade kullar.

Om uppfödare dessutom, som också har framförts här, vill ha enorma summor för att sälja en unge till avel inom landet, förstår man att vår ras kommer att få större problem med den genetiska mångfalden än vad rasen redan har skulle detta synsätt sprida sig bland uppfödarna. Kostnaderna för att ta in avelsdjuren i landet framförs som orsak till det höga priset, dock säljs praktiskt taget hela kullar kastrerade, till för rasen, normalpris och då kanske det höga priset för en kattunge till avel i stället tillkommer i avskräckande syfte. Man vill inte ha avelsintresserade kattungespekulanter, inte om dessa inte tillhör det slutna sällskapet man vill avla inom. Tyvärr.

Ett litet räkneexempel. Om en uppfödare föder upp 4 kullar med 6 ungar/kull/år, kommer inte en enda unge att gå i avel från dessa 24 ungar om uppfödaren låter 1 % av ungarna gå till avel. Under 30 års uppfödning med 24 ungar registrerade varje år kommer denna uppfödare att ha bidragit med endast 7,2 ungar i avel, av de 720 registrerade kattungarna.

Det är väldigt litet men det kanske skulle räcka om vi var många, väldigt många uppfödare som tog kullar varje år. Dessvärre är vi inte det. Konsekvenserna för våra små raser ger i alla fall mig vakna mardrömmar. Tänk att man i Danmark inte kan hitta en enda hane anmäld till BB-klubbens avelshaneregister. Vilket mardrömsscenario för framtidens burmaavel i Sverige.

Trots att jag bor så långt uppe i norr och därmed också långt borta från centrum av burmaaveln, har jag ändå råkat ut för att inte få köpa en katt pga restriktioner. Jag som alltid varit emot matadoravel, alltid varit för att hanar ska användas sparsamt för att istället låta så många olika hanar som möjligt gå i avel, alltid varit öppen för att använda en katt i avel vars största tillgång inte är utseendet utan en stamtavla som ger ett bidrag till rasens genetiska mångfald. Jag fick inte köpa katt pga att uppfödaren till den hane som var far till kullen hade satt som restriktion att ungarna inte fick säljas till någon annan uppfödare. Det här verkar vara framtiden för många raser och vad det kommer att leda till kan man bara spekulera i (och ha mardrömmar om). Tyvärr, för våra katter, tror inte jag att det här kommer att leda till större mångfald utan tvärtom utarmning av genpoolen och en utarmning av antalet uppfödare.

#36 Det är inte enbart Yrsa som har denna text på sin hemsida.

Det brukar väl kallas att vara ärlig med sina intentioner, att "spela med öppna kort" när man öppet berättar vad man har för avsikter/åsikter. Och det är väl bra, eller? Att man sedan får lida för att man är ärlig är inget nytt.

Kanske vi ska börja hålla den här diskussionen litet mer allmän. Så att vi slipper risken för att någon känner sig utpekad. Det är ju julhelg alldeles strax och då ska vi vara snälla.

God Jul på er alla, oavsett om ni delar mina åsikter eller ej!

Jag började föda upp för 10 år sedan, då var restriktioner inte något förekommande varken här eller utomlands iaf inte i så stor utsträckning. Jag tror den trenden kommer från utlandet där det är MYCKET hårdare.

Jag har själv inga restriktioner på mina kattungar och har aldrig haft. Jag säljer dock inte till personer som vill ha en hona och ta en kull för att det är kul, jag har på så sätt sluppit många oseriösa köpare. Har man planer på att satsa på ett stamnamn och följa SVERAKs regler så är det en helt annan femma.

Jag säljer främst till sällskap i Sverige för att efterfrågan på de ungar jag föder upp är bara sällskapskattsköpare. Jag har exporterat flera kattungar och på så sätt kan jag få tillbaka linjerna om så önskas.

Det är väldigt få som sätter restriktioner i Sverige på Burma, en handfull. Om man nu inte vill köpa en katt med restriktioner så köp inte från den uppfödaren det finns andra kattungar.

Att man har restriktioner och avtal med uppfödare betyder inte att man för den skull INTE låter avkommor gå vidare i fortsatt avel

Så här ser det ut för mig sen jag började

Kull 1, 5 kattungar, 1 vidare i avel som fått avkommor som gått vidare i avel

Kull 2, 3 kattungar, 1 vidare i avel som fått avkommor som gått vidare i avel

Kull 3, 4 kattungar, 1 vidare i avel hos annan uppfödare som där fått avkomma som gått vidare i avel

Kull 4, 5 kattungar, 1 vidare i avel hos annan uppfödare som fått avkommor

kull 5, 3 kattungar, 2 vidare i avel bla hos annan uppfödare och där fått avkommor som går vidare i avel

Kull 6, 1 kattunge som går vidare i avel hos flera uppfödare

Kull 7, 4 avkommor, 2 vidare i avel, varav 1 export

25 kattungar födda totalt, och 8 st vidare i avel dvs 32%.

Jag vet inte var siffran 1% kommer från, den verkar helt tagen ur luften i den här diskussionen

Vi har haft 8 kullar och vad jag vet så är det 4 st katter som har gått i avel 1 av dem bor utomlands

Det är bra att det går bra för dig Sara.

GOD JUL PÅ ER ALLA

Yrsa det handlar inte om att det går bra, utan att man trots, eller snarare tack vare, restriktioner faktiskt kan ha ett stort utbyte med andra uppfödare.

Jag säger det igen: Jag anser inte att restriktioner är begränsande varken för mig eller en bred avelsbas i vår ras

# 37
Anledningen till att Coffea's hankattungar inte går vidare är att restriktioner finns från hanens uppfödare, däremot var det fritt fram att behålla avkommor till Coffea's fortsatta avel. Men nu föddes ingen hona och en hane kunde inte sparas eftersom det endast finns 1 honkatt hos Coffea's = kattungarnas mamma.

Ibland kan man inte styra över utfallet och det är inte alltid det blir som man tänkt sig men jag vet att de uppfödare jag har samarbete med inte gör kombinationer som de själva inte skulle kunna tänka sig att behålla i

Och i övrigt så ser jag inte varför det skulle vara problem för dig att skaffa en katt till avel med restriktioner eftersom du har en sund syn på avel. Det är ju bara att man sätter tankarna på pränt, oftast handlar det om att man på papper kommer överens om, eller redan har, ett gemensamt synsätt som man sedan skriver under på

Jag har heller inga problem att sälja avelskatter till andra, men då ska vi ha samma syn på hur de ska användas

Och det är väl du som är Hanens uppfödare

Nej Yrsa Jag har fött upp Coffea's hona, Mad About Sister Starseeker. Hanen är från Danmark och heter Bjelkes Ted A Bear

#40   1 % är inte taget ur luften. Att siffran inte nämnts i denna diskussion betyder inte att den inte existerar, eller hur? Det finns uppfödare bakom siffran. Jag hänvisar samtidigt till mitt inlägg #38 om att hålla den här diskussionen allmän och väljer därför att inte namnge någon.

#43   Jag förstod att Coffeas hade förväntat sig en hona för det verkar vara en inte ovanlig restriktion, att kattungarna bara får användas i avel av kattuppfödaren eller, i vissa fall, att endast honorna får användas. Men det är ändå intressant att få höra hur uppfödaren bakom en sådan parning tänker.

Just i det här fallet kan man se avigsidan med restriktioner och avel i ett slutet sällskap. Här gjordes en parning som inte ledde till någonting alls för rasen som helhet. Om den här honan hade parats med en hane, utan vidhängande restriktioner för kattungarnas avelsanvändning, hade möjligheten för ett tillskott till genpoolen funnits. Nu begränsades detta och faktiskt stoppades av just restriktioner. Det här specifika fallet kan väl sägas vara en parentes uppkommen av slumpen men det visar på de stora brister som finns i den här typen av avelssystem. Och den visar också på att "restriktionsaveln" inte är så genomtänkt som förespråkarna av denna vill framföra.

# 43 "Och i övrigt så ser jag inte varför det skulle vara problem för dig att skaffa en katt till avel med restriktioner eftersom du har en sund syn på avel. Det är ju bara att man sätter tankarna på pränt, oftast handlar det om att man på papper kommer överens om, eller redan har, ett gemensamt synsätt som man sedan skriver under på"

Jag är inte speciellt intresserad av att köpa en katt med restriktioner. Jag är rädd för vad detta sätt att bedriva avel på kan komma att medföra. Eftersom jag inte vill att detta ska bli verklighet i Sverige så kan jag naturligtvis inte gå in och stödja uppfödning med restriktioner. Det är ett ställningstagande som jag måste göra. Det finns också andra aspekter på detta, t ex att man skriver på ett kontrakt som faktiskt leder till att man inte har full bestämmanderätt över sin egen uppfödning i vissa delar, vilket aningslösa uppfödare har fått erfara.

Jag tog också ett exempel med mig själv inblandad för att visa hur restriktioner sprider sig överallt och hur dessa slår ut uppfödare som inte ens får chansen att bidra till den genetiska mångfalden. Jag hittade en avelskombination som jag verkligen ville ha en unge från. Det gick inte pga restriktioner. Uppfödaren till kullen ville sälja men var bunden av parnings- och restriktionsavtalet som följde med den inlånade hanen. Det var just den kombinationen som lockade mig. Jag var inte intresserad av någon annan kombination. Alltså förlorade den genetiska mångfalden och det visar på svagheterna med detta sätt att bedriva avel.

#46 Rent generellt skulle jag vilja påstå att många parningar faktiskt inte leder till något alls för rasen, eftersom majoriteten av köparna endast är intresserade av sällskapskatter. 
Man får ju även ta till ekvationen hur många kattungar som föds efter respektive hane och hur många som går vidare i avel även hos andra uppfödare och om det då är en stor förlust att en kull inte går vidare?

#32 Du har väl flera hanar som skulle kunna läggas till i Avelshaneregistret? 
Bla en norsk hane med australiensiska linjer som borde vara till stor nytta för många uppfödare? Och den från Ryssland med Nya Zeeländska linjer?

#47 "Rent generellt skulle jag vilja påstå att många parningar faktiskt inte leder till något alls för rasen, eftersom majoriteten av köparna endast är intresserade av sällskapskatter."

Där slog du huvudet på spiken! Många parningar leder inte alls till att avkomman går vidare i avel. Det, om något, är ett stort problem för den genetiska mångfalden. Om man då dessutom börjar använda restriktioner för att ännu mer minska ned användandet av avkommor leder detta knappast till en ökning av den genetiska variationen.

"Man får ju även ta till ekvationen hur många kattungar som föds efter respektive hane och hur många som går vidare i avel även hos andra uppfödare och om det då är en stor förlust att en kull inte går vidare?"

En unghane (oftast köpt av person som inte alls är avels- eller utställningsintresserad) som kastreras efter en kull är väl om något en värdefull tillgång för den genetiska mångfalden. Möjligheten att välja en sådan hane till sin blivande kull finns alltid, när inte restriktioner lägger hinder i vägen vill säga.

Alla kullar som inte görs och alla kullar där ungar inte går eller får gå vidare i avel är förluster för en liten ras.

Jag är positivt inställd till att man tar ett fåtal kullar på unghanar men återigen vill jag ha restriktioner så det inte slutar med matadoravel (som trots allt hänt upprepade gånger). Som tex den jag själv sparat från min kull i våras, jag kan själv inte använda hon om på mer än en hona i mitt katteri men lånar då ut honom till andra

Sen lämpar sig inte alla kattungar att gå vidare i avel heller, så ett givande och tagande ur alla aspekter anser jag att man kommer längst med.

Jag funderar på att ta en kull på min honkatt och vill inte köpa egen hane bara för detta. När jag kollar på Burmaklubbens hemsida har jag sju hanar att välja mellan. Bidrar inte det till matadoravel på dessa sju individer? Hade det inte varit bättre om jag hade 20 hanar att välja mellan och på så sätt kan välja en hane där jag får en riktigt låg inavelsgrad?

Jag vet inte ens hur många kullar dessa hanar redan har sedan tidigare. Hur tar jag reda på det?

/ Ida

Hej Ida

Du kan kontakta ägaren till din tänkta hanne.

Tyvärr så är det så att de flesta vill hålla på sina egna hanar och linjer.

därför är det så lite hanar i registret.

Man kan ju leta hanar på andra ställen än Burmaklubbens hemsida 

Bästa sättet att ta reda på fakta om en hane (antal kullar, hälsa, syskon/föräldrars hälsa, hälsa i tidigare kullar, defekter mm mm) är att ta kontakt med ägaren

Jag har egna hanar och har dem inte på Burmakliubbens hemsida, anledningen är att jag inte vill bidra till "matadoravel" utan de kommer att få ett begränsat antal kullar innan de kastreras. Och de kullarna blir inom katteriet hos mig, och även hos andra uppfödare som jag har samarbete med

Jag har tidigare haft 8 kullar och endast 1 gång hittat hanen via annonsering, i övrigt har jag pratat med uppfödare, utställare etc för att hitta en hane som passar mina linjer. Då vet jag oxå hur många kullar han kommer att få sammanlagt och riskerar inte att få avkommor som sen delar samma pappa med hela årets födda burmakattungar

Lycka till i din jakt på hane

Jag har bara svårt att förstå tankesättet att fler publika avelshanar skulle bidra till matadoravel. Jag driver uppfödning av hästar främst och där vill hingstägare såklart få så många ston som möjligt. Det finns dock restriktioner från avelsförbundet på max antal avkommor per år och hingst. Sedan finns det dessutom restriktioner på inavelsgrad. På det sättet får de bästa hingstarna många ston men för att hålla nere inavelsgrader arbetar man med outcrosshingstar. Så sker en förädling av rasen och fler individer följer raststandard istället för att medelmåttiga hingstar används i alltför stor utsträckning vilket så småningom skulle späda på antalet icke-rastypiska individer.

Jag tror inte att hobbyuppfödare gärna leker detektiver för att hitta en passande hane. Ett brett utbud via rasklubben skulle bidra till både fler kullar och större spridning på val av hane. Jag tror att de sju som nu representeras på hemsidan får fler kullar än de "hemliga" hankatterna som annars skulle ha varit ett alternativ just på grund av att de inte visas som tillgängliga. Är det ingen som arbetar för att rasen ska ta större andelar i Scandinavien? Det hade väl gynnat rasen om utbudet av Burmakatter i stort hade blivit större? Hur jobbas det med att marknadsföra rasen till andra kattägare?

Jag som kommer från både häst- och hundvärlden in i "Burmavärlden" är väldigt förvånad över hur seriösa uppfödare motarbetar rasens spridning genom att försvåra aveln på olika sätt. Har aldrig sett eller hört något liknande någon annanstans.

Burman har inte drabbats av popularitet som många andra raser och det ska vi nog vara lyckliga över Popularitet och stort antal födda avkommor brukar sluta i katastrof. Jag kan dra parallell till "min" ras schäfer. Skulle önska att den aldrig tilltalat den stora massan och den katastrofala avel som följde Om en hobbyuppfödare inte lär sig mer om avel, avelsbas etc så att de inte förstår det olämpliga i att använda en offentligt annonserad hane med mängder av avkommor kanske man inte ska hålla på med avel? Jag tycker nog man ska läsa på mer än så innan man ger sig in i leken Att hålla egna hanar och använda sig av restriktioner är inte ovanligt inom kattavel, och förekommer än i ganska liten utsträckning i just vår ras om man jämför med en del andra där aveln exploderat på sista tiden

Hej Ivahäng!

Mitt tips på att hitta en hane som inte är överanvänd är att fråga runt bland uppfödare, de har ofta sålt hankattungar till sällskap som du ev. kan få låna innan kastrering. Det finns även fina hanar i Finland och Norge man kan låna.

Vad det gäller restriktioner på Burma i Sverige så är det bara en handfull som skriver särskilda avtal. Säkerligen är det över 90% av kattungarna som säljs utan några särskilda avtal eller kastrationer.

Vad är då en av anledningarna till att så få hanar står med på listan? Som erfaren hankattsägare så är det inte det roligaste att ha en strilande och skrikande hane i hemmet. Det krävs mycket jobb! Ett jobb som få verkar vilja ta på sig. Många vill bara ha en hona för att det är lättast så, nån annan måste ju ta på sig ansvaret att importera och hålla besvärliga hanar för det vill man inte själv. Jag köper inte hanar för andras skull utan för min egen i fösta hand, om så hanen visar sig duglig så kan jag tänka mig att låna ut till uppfödare jag känner som har stamnamn. Jag säljer kattungar utan restriktioner men de alldra flesta som vill ha en katt från mig här i Sverige vill endast ha till sällskap.

Så det här med att ett fåtal uppfödare medvetet skulle göra det svårt för just bredda burmaaveln är inte riktigt sant. Och som du sa du vill inte leka detektiv med att hitta en hane, ja då blir det ju svårt. Det brukar annars räcka med några telefonsamtal.

Kanon vore ju om semin kunde fungera på katt men det gör det tyvärr inte så bra annars är ju det ultimata dels för avelsbasen och smittorisken.

När det gäller hanar så resonerar jag lite som så att " kliar du min rygg så kliar jag din"

Men det stämmer väl inte Sara!

Varför inte Yrsa?

Vem som hälst får inte klia din rygg.

Bara speciella utvalda

Jag samarbetar med uppfödare som för min avel framåt Det är ju inte svårare än så

I så fall borde Sarah-S inte införskaffat vissa linjer men tanke på ärftliga sjukdomar som kan komma att dubbleras…..  // Ilga med erfarenhet av burmauppfödning i mer än 30 år och innehavande av  kunskap om många linjer.

Jag vet vad jag har köpt Ilga, och jag är inte räddare för tex huvuddefekter hos amerikansk Burma än jag är för andra defekter/sjukdomar som kan finnas i linjer För min del är det bara larvigt att haka upp sig på en detalj när det gäller avel och inköp av "nya" linjer Vi har alla vår egen väg att gå och samarbetar med dem som passar oss

Sara vet du inte att de Amrikanska burman (den med huvuddef.) kan även ge indre skelettmissbildningar.

Oj Yrsa, det hade jag INGEN aning om!!

sara är du rolig nu!

jag glömde had du hade nobelpriset i allt som har med katter att göra

Diskussioner är bra och olika åsikter tillåtna men nu får ni väl ge er. Samma, samma i alla debatter. Diskutera ämne inte person.

Jag vill iaf inte vara med i det här forumet mer. Tack & adjö

Ja e villig att hålla med! Riktigt tråkig stämning i ett viktigt forum.. :-(

Seriösa uppfödare gör aldrig avkall på kattens hälsa framför skönheten!

När jag nämnde sjukdomar var det inte linjer med kraniedefekter jag främst åsyftade utan annat. Dock kan det påpekas i detta sammanhang att Yrsa har helt rätt, det är inte bara huvudet som blir gravt missbildat utan det finns höftledsfel och skört skelett hos Amerikansk burma, vilket har lett till att kattungar bryter benen. Finns dokumenterat på europeiska kontinenten.

Jag instämmer med Coffeas att stämningen blivit tråkig i detta ämne och det var när jag läste vad som yttrats jag fann det bäst att göra mina åsikter hörda, även om dessa förmodligen inte är populära hos alla. Lev som du lär är en mkt bra devis.

Ilga

Tintomara's Burmauppfödning

#50

Nu finns hela Sveraks stambok på deras hemsida. Där kan du se hur många avkommor en viss hane har. under förutsättning att den är Sverak registrerad.

Intressant diskussion detta. Funderar på Burma inom kort o följer allt ni skriver med intresse.

Ni pratar om "matador avel" hur många parningar/avkommor är det? Tänker ni procentuellt på hur många avkommor som gått i avel eller bara antalet avkommor? Vart går gränsen.

#70
Matadoravel är nog olika för varje uppfödare

Självklart är antalet avkommor i avel efter honom viktigt, men även om den har många avkommor som inte gått vidare har han ju "tagit plats" för en annan hane som hade kunnat få kullar och på så sätt bidragit med genetisk variation

Och att skylla på att "det finns inga andra hanar tillgängliga" anser jag inte vara en godtagbar ursäkt för att använda en flitigt använd hane
Man får lägga ner lite mer jobb för att hitta hanar än ta första bästa som bjuds ut

Importera, leta unghanar, byte parningar med andra uppfödare,  köpa egen hane mm mm

Angående detta:

På senare tid har vissa uppfödare börjat kastrera kattungar innan försäljning,

detta för att minska spridningen av sin avelslinje.
Vi har inte läst
några rapporter som visar på positiva effekter av att kastrera kattungar,
det
vi har hört är däremot att det kan vara till nackdel för deras
utveckling.
Detta är inget vi kommer att sponsra, ej heller gör vi det på uppmaning av eventuell köpare
Att söva så små kattungar utan att det finns
medicinska skäl anser vi
och de flesta veterinärer vara oskäligt.

Det är ju väldigt intressant för rent vetenskapligt vet vi ju att det faktiskt inte alls är på det sättet. Man ska inte tro på allt man "hör". Har man heller inte läst några vetenskapliga studier som visar på positiva effekter av tidig kastrering har man öht inte letat. Jag har läst igenom en stor del av den forskning som finns på ämnet och om jag snabbt ska sammanfatta läget ser det ut såhär.

Positiva effekter av tidig kastrering:

• Katterna blir mindre aggressiva och mer sällskapliga
• Färre ägare rapporterar hälso- och beteendeproblem med tidigt (<24 veckor) kastrerade katter från katthem
• Tidigt kastrerade katter (<24 veckor) har lägre frekvens av urinvägsproblem
• Hankatter som kastrerats före 3,5 månaders ålder är mer sällan hyperaktiva än katter kastrerade efter 5,5 månaders ålder
• Katter kastrerade före 3,5 månaders ålder löper lägre risk att utveckla gingivit
• Katter kastrerade före 3,5 månaders ålder löper lägre risk att utveckla astma
• Hankatter kastrerade före 3,5 månaders ålder uppvisar mer sällan oönskade sexuella beteenden som tex. urinmarkering
• Kattungar blöder mindre under ingreppet
• De inre organen syns bättre pga. lite underhudsfett
• En följd av ovan nämnda faktor är att ingreppet görs snabbare
• Kattungarna återhämtar sig snabbare
• Tidigt kastrerade honkatter löper lägre risk att utveckla juvertumörer
• Kattungar kastrerade före 12 veckors ålder drabbas mer sällan av post-operativa komplikationer än katter kastrerade efter 24 veckors ålder

Sedan finns det några studier som visar på en "neutral" effekt dvs. inga skillnader:

• Ingen skillnad i fysisk eller psykisk utveckling mellan katter kastrerade vid 7 veckors respektive 7 månaders ålder
• Ingen skillnad i förekomst av luftvägsinfektioner
• Ingen skillnad i förekomst av sjukdomar i integumentära, gastrointestinala, muskoloskeletala eller i det kardiopulmonella systemet
• Ingen skillnad i förekomst av fetma
• Ingen skillnad i förekomst av oönskat klösande
• Ingen skillnad i förekomst av urinvägsproblem
• Ingen skillnad i dödlighet
• Ingen skillnad i förekomst av epifysfrakturer
• Ingen skillnad i förekomst av allvarliga beteendeproblem
• Ingen skillnad i förekomst av morbiditet eller mortalitet i samband med ingreppet
• Ingen skillnad i förekomst av kastreringskomplikationer

Sedan finns det några dokumenterade negativa effekter:

• Hankattungar kastrerade före 3,5 månaders ålder blir i högre omfattning blygare gentemot främlingar
• Hankattungar kastrerade före 3,5 månaders ålder gömmer sig i högre omfattning än hankatter kastrerade efter 5,5 månaders ålder (ingen skillnad om man jämförde allvarliga beteendeproblem eftersom ägarna ej ansåg att det handlade om ett allvarligt problem)
• Kastrerade honkattungar som har fri tillgång till mat blir tjockare än sina syskon

Referenser

Alexander, L. G., C. Salt, G. Thomas & R. Butterwick (2011). Effects of Neutering on Food Intake, Body Weight and

Body Composition in growing Female Kittens. British Journal of Nutrition 106: 19-23

Kustritz, M. V. (2007). Determining the Optimal Age For Gonadectomy of Dogs and Cats. Journal of American

Veterinary Medical Association 231(11): 1665-1675

Little, S. (2008). Early Age Altering of Kittens. CVC in Kansas City Proceedings

Howe, L. M. (1997). Short-Term Results and Complications of Prepubertal Gonadectomy in Cats and Dogs. Journal of

American Veterinary Medical Association 211(1): 57-63

Howe, L. M., M. R. Slater, H. W. Boothe, H. P. Hobson, T. W. Fossum, A. C. Spann & W. S. Wilkie (2000). Long-Term Outcome of Gonadectomy Performed at an Early Age or Traditional Age in Cats. Journal of American Veterinary Medical Association 217(11): 1661-1665

Reichler, I. M. (2009). Gonadectomy in Cats and Dogs: A Review of Risks and Benefits. Reproduction in Domestic

Animals 44: 29-35

Spain, C. V., J. M. Scarlett & K. A. Houpt (2004). Long-Term Risks and Benefits of Early-Age Gonadectomy in Cats.

Journal of American Veterinary Medical Association 224(3): 372-379

Stubbs, W. P. & M. S. Bloomberg (1995). Implications of Early Neutering in the Dog and Cat. Seminars in Veterinary

Medicine & Surgery (Small Animal) 10(1): 8-12

Stubbs, W. P., M. S. Bloomberg, S. L. Scruggs, V. M. Shille & T. J. Lane (1996). Effects of Prepubertal Gonadectomy

on Physical and Behavioral Development in Cats. Journal of American Veterinary Medical Association 209(11): 1864-1871

Bedöm själv hur allvarliga de dokumenterade negativa effekterna är relativt de positiva. Betänk att Sveriges Veterinärförbunds rekommendation inte är evidensbaserad utan den baseras på en grupp veterinärers tyckande, de tror att svenska uppfödare kommer kastrera en hälsofarligt stor del av populationen. Något som motsägs av en undersökning gjord vid SLU 2010. Där dras slutsatsen:

Resultatet av den genomförda studien tyder på att tidig kastration, på det sätt som ingreppet används bland uppfödare inom ramarna för denna studie, inte begränsar avelsmaterialet på ett sådant sätt att det leder till en negativ inverkan på avelsbasen.

De flesta veterinärer i Sverige må hysa aversion mot tidig kastrering men internationellt sett står de största veterinärmedicinska organisationerna och intresseorganisationer bakom tidig kastrering, bla: Canadian Veterinary Medical Association (CVMA), the Ontario Veterinary Medical Association (OVMA), the American Veterinary Medical Association (AVMA) and the American Animal Hospital Association (AAHA), The Winn Feline Foundation och the Feline Advisory Bureau.

Nu blev det lite OT, men jag blir ganska upprörd när okunskapen flödar och det insinueras att jag och alla andra som kastrerar tidigt skadar våra katter eller bara är allmänt ogina och oetiska. Anta inte saker om människor bara för att vi tycker och gör olika.

Tack för informativ fakta

Sveriges Veterinärförbund rekommenderar EJ kastrering förrän vid tidigast 6 månaders ålder.

Sen kan man plocka fram hur många utländska referenser som helst. Det går alltid att få fram fördelar om man är inställd på att få det vid en undersökning. Faktum är dock att man ännu inte vet så mkt om kastrering av små kattungar innan leverans då dessa inte hunnit leva speciellt länge.

Framkommit har dock att för tidigt kastrerad katt får mindre huvud (har själv sett det), längre ben som kan leda till benskörhet. Kroppen utvecklas inte helt normalt pga att könshormonerna försvunnit gm kastreringen. Vidare kan det vara svårt för vetr. att beräkna rätt sövning för ett så litet djur. Det finns även vetr. som vägrar att kastrera så små kattungar.

För mig känns det som ett barbariskt och onödigt ingrepp på en liten bebis. Man får verkligen hoppas att vi inte börjar med "declawing" också som man gör i USA. Opererar bort klorna på katten så att den inte skall förstöra möbler o.dyl.

Tintomara's burmauppfödning/Ilga Liljenberg, mer än 30 års erfarenhet av burmauppfödning 046-29 33 05

Ilga på samma sätt kan man vägra ta till sig information om man har bestämt sig för vad man tycker. Men det leder inte utvecklingen framåt inom något område att vara bakåtsträvare. 
Det finns fortfarande veterinärer i Sverige som anser att varje katt bör ha en kull innan kastrering…. undrar hur många studier de tagit till sig på senare år?

Det är synd att Sveriges veterinärförbund inte kan ta reda på fakta innan de går ut med en rekommendation, just nu känns det bara oproffessionellt att hänvisa till orsaker som är bevisat (genom studier) felaktiga
Man hade istället kunnat hänvisa till eget tyckande istället för felaktiga biverkningar

På samma sätt hade du förstått om du hade läst de studier som Silvestris hänvisar till att "längre ben som kan leda till benskörhet. Kroppen utvecklas inte helt normalt" inte heller stämmer

Nu vet inte jag hur gamla dina katter brukar bli men att skriva att man inte studerat detta med Early Spay/Neuter länge verkar konstgt då man gjort det sedan minst 30 år tillbaka, vilket borde innebära minst 3 generationer katter (i USA) vilket blir en ansenlig mängd

Som leg. djursjukskötare på smådjursklinik kan jag dessutom upplysa er om att majoriteten kasterar sina katter prepubertalt i Sverige, både huskatter och raskatter.

#74 Fram med forskningen som stödjer dina uttalanden så lägger jag till dem till min samling. Att säga att tidigt kastrerade katter inte hunnit bli gamla visar på okunskap. I USA har man kastrerat kattungar under 12 veckors ålder sedan början av 1900-talet dvs. i mer än 100 år. Forskningen omfattar dock främst de senaste 30 åren.

Ställer detta citat från #72:

"Betänk att Sveriges Veterinärförbunds rekommendation inte är evidensbaserad utan den baseras på en grupp veterinärers tyckande, de tror att svenska uppfödare kommer kastrera en hälsofarligt stor del av populationen. Något som motsägs av en undersökning gjord vid SLU 2010. Där dras slutsatsen:

Resultatet av den genomförda studien tyder på att tidig kastration, på det sätt som ingreppet används bland uppfödare inom ramarna för denna studie, inte begränsar avelsmaterialet på ett sådant sätt att det leder till en negativ inverkan på avelsbasen."

mot detta citat från #75:

"Som leg. djursjukskötare på smådjursklinik kan jag dessutom upplysa er om att majoriteten kasterar sina katter prepubertalt i Sverige, både huskatter och raskatter."

Understrykningen är min.

De som läser dessa citat får själva dra sina slutsatser.

Jeg har to hankastrater, der begge er kastreret ved 14 uger.

De er af totalt forskellige linier og den ene er slank, langbenet og vejer 3,7 kg. Den anden er kraftigere, knap så langbenet og vejer 4,8 kg.

Begge har fin muskulatur.

Forskellen i deres udvikling/størrelse ligger altså i linierne og ikke i den tidlige kastration (Galliano, den slanke, har en mor, der også er meget slank).

Jeg kommer altid til at kastrere/sterilisere de katte, jeg ikke sælger til avl og mange kælekattekøbere i Danmark er glade for at overlade det til opdrætteren. Der er også flere og flere dyrlæger, der synes det er en god idé og dermed også får erfaringen med at udføre det.

Det finns nog både för- och nackdelar med tidig kastrering av katt, precis som det finns med allt annat här i världen. Anledningen till att detta väcker sådana känslor hos raskattuppfödare är förstås att ena sidan vill använda tidig kastrering till att begränsa antalet individer i avel. Raskattuppfödare som är för tidig kastrering anför inte bara djurskyddsskäl som en anledning till kastreringen utan också att en utökad genetisk variation blir följden när ex endast en unge/kull får föra sina gener vidare, till skillnad från när många ungar ur en föräldrakombination får sina gener spridda.

Frågan är vad som händer med den genetiska variationen vid praktiserandet av tidig kastrering inom raser som inte har många födda ungar/år. Kan deras genbank bära den förlusten? Finns det några raser idag som kan bära en sådan förlust över ett antal år? Är praktiserandet hållbart på lång sikt?

Jag har både läst och hört argumenten från uppfödare som är för tidig kastrering som ett sätt att minska inaveln inom raserna. Det som ofta framförs är att "så har man gjort och gör i utlandet", "så gör alla i utlandet" osv. Jag tycker att vi ska få se fakta som stödjer den här teorin. Om tidig kastrering har tillämpats i mer än 100 år borde väl ändå någon forskning finnas angående tidig kastrering visavi ökning av den genetiska mångfalden. Var är den i så fall? Jag hör/läser bara argument från kastreringsivrarna i just den frågan. Jag har aldrig sett/läst några forskningsfakta som underbygger den här teorin. För det måste väl ändå vara en teori eftersom den inte ännu är bevisad? Eller är den bevisad?

Vilken forskning stödjer teorin om att ju fler rasdjur som kastreras desto större blir den genetiska mångfalden? Jag (och många med mig) vill gärna få ta del av den och jag är dessutom fullt kapabel att bedöma det som står i forskningsrapporterna/uppsatserna, dvs jag vill inte ha dessa presenterade som fotnoter/referenser. Jag vill få möjlighet att läsa dessa rapporter/uppsatser själv och jag tror inte att jag är ensam om att både vilja och kunna bedöma dessa rapporter/uppsatser på egen hand.

För övrigt är det inte heller enbart inom raskattkretsar detta med tidig kastrering väcker oro. Även inom rashundsuppfödningen börjar kastrering bli allt vanligare och där har man inom SKK också börjat se vissa orosmoln när det gäller just den genetiska mångfalden.

Citat från normgruppen inom Sveriges veterinärmedicinska sällskap, min understrykning.

"Uppfödares önskan att begränsa avelsmaterialet för eget bruk och på det viset minska raskatternas genpool är en hälsorisk för varje kattras. Då ärftliga sjukdomar tycks bli allt vanligare är det av största vikt att värna om den biologiska mångfalden."

Det här oroar naturligtvis veterinärmedicisk expertis. Konstigt vore det väl annars. Hur ska ärftliga åkommor kunna bekämpas om de flesta individer inom raserna har kastrerats prepubertalt? Men det kanske är ett "katastrof-scenario" som är så osannolikt så att det aldrig kan inträffa (som Harrisburg-olyckan också var - innan den inträffade). 

Länk till SVS norm om tidig kastrering av katt (det finns även norm om kastrering av hund att läsa hos Sveriges veterinärmedicinska sällskap = SVS)

http://www.svf.se/sv/Sallskapet/Smadjurssektionen/Normgruppen/Normer-av-medicinsk-karaktar/Norm-om-rekommenderad-kastrationsalder-for-katt/

#79Hur många kullar har du per år? Hur många kattungar har du själv sålt till avel senaste åren? Hur många burmor har du själv importerat på senare tid för att bidra till den biologiska mångfalden?

#77 Det bör väl påpekas att de flesta katterna i Sverige är SÄLLSKAPSKATTER Och av dessa kastreras majoriteten prepubertalt och ska ses som ett svar på Ilgas inlägg #74 att vi saknar erfarenhet av tidig kastrering i Sverige Av de fåtalet uppfödare som än så länge kastrerar sina kattungar innan leverans är deras avsikt att förhindra masspridning av linjer och på så sätt garantera mångfalden

Mångfalden beror inte på om kattungarna kastreras tidigt eller ej, utan hur många individer som går vidare i avel. Och de flesta uppfödare säljer i proncip bara sällskapskatter oavsett om de är kastrerade eller ej vid leverans

#80 Jag förstår att det här är känsliga frågor men jag kan ändå inte riktigt se varför min status som kattuppfödare är relevant för dessa frågor.

Jag har ingen pågående uppfödning just nu. Kanske kommer jag aldrig att uppta någon uppfödning men jag har trots detta mycket kunskaper, åsikter och en, faktiskt, fungerande hjärna som leder till att jag kan komma med en mängd frågeställningar och även ifrågasättande av teorier som faktiskt inte (vad jag vet) har någon verifiering i praktiken. 

Får endast människor som föder upp en mängd kullar och importerar katter ha åsikter, komma med frågor och ifrågasätta? Vad är vissa så rädda för? Vill inte de som förespråkar tidig kastrering veta om deras teori - den att endast låta någon unge i en kull gå vidare i avel kommer att leda till större genetisk variation i det långa loppet - fungerar i praktiken? Tänk om den inte gör det?

"#79Hur många kullar har du per år? Hur många kattungar har du själv sålt till avel senaste åren? Hur många burmor har du själv importerat på senare tid för att bidra till den biologiska mångfalden?"

Varför frågar Alchymist just detta? Var är svaren på de frågor jag ställer i mitt inlägg #79? Jag har ställt liknande frågor tidigare till andra uppfödare på annat håll än på just detta forum. Jag får alltid samma reaktion. Aldrig får jag svar på mina frågor om tidig kastrering visavi genetisk mångfald. Jag utmanar/uppmanar er att komma med svaren på denna fråga. Den är mycket viktigare än personlig prestige. Försök låta bli att blanda ihop sak och person. Det blir mycket trevligare och öppnare stämning på diskussionsforumet då.

#80 Jag tycker inte mina frågor är särskilt otrevliga eller provocerande utan en helt vanlig undran. Jag är inte alls rädd för att ta en diskussion och jag tillämpar varken tidig kastrering eller restriktoner så jag talar inte ens emot dina åsikter.

Jag tycker bara det är intressant med tanke på att du gång på gång skriver inlägg och kräver att få svar av de som kastrerar ska förklara för dig hur de tänker. Du har inte själv praktisk erfarenhet av burmauppfödning de senaste 20 åren varav du totalt har fött upp 3 kullar? och har därmed inte själv bidragit med att föra burman framåt utan enbart kommer med kritik hurudvida de driver sin uppfödning. Jag råkar också ha en fungerande hjärna och jag tror sig nog också klara av att läsa dom böcker du har studerat.

Varför inte acceptera att de gör som de vill och du får tro på vad du vill. Du kan försöka diskutera det här ämnet i all evighet men det kommer sluta likadant så gilla läget.

#79

Vad jag vet så är den svenska undersökningen vid SLU den enda av sitt slag dvs. det finns ingen annan forskning kring hur tidig kastrering (kastrering före leverans) påverkar avelsbasen. Det är dock intressant att slutsatsen i den svenska undersökningen är att dagens bruk av tidig kastrering inte anses vara skadlig.

Visst är det så att det på ett teoretiskt plan är bäst om alla friska katter får lämna en kull var, men i praktiken har vi:

• Ett visst antal uppfödare
• Ett visst antal katter som går i avel (som i sin tur beror på hur många katter uppfödare kan hålla eftersom antalet sällskapsköpare som är intresserade av att tex. hålla en hane är minst sagt begränsad)

Detta är vad som sätter ribban för hur många katter som ska skickas vidare i avel. Av det antal katter man har i avel bör målet vara att de är så obesläktade som möjligt, detta för att bibehålla en god genetisk variation.

Teori och praktik är olika saker. Inom min ras är uppskattningsvis stadigt 150 katter i aktiv avel vid given tidpunkt. Det optimala ut genetisk synvinkel är att man har lika många hanar som honor i avel och att de får ungefär lika många avkommor. Så är sällan läget, men vi vet alla varför: fertila hanar är inte fantastiska sällskapskatter och vi uppfödare kan bara hålla så många.

Teori och praktik är olika saker.

Jac tror inte heller att kastrering av sällskapskatter påverkar vår avelsbas negativt eftersom det redan görs. Få sällskapsköpare glömmer bort att kastrera sina katter tidigt (runt 6mån ålder), och de som gör det springer till veterinären efter första löpet eller när hanen börjar skrika (ofta tidigare än könsmognad) Så att tro att vi har en reservbas hos sällskapsköparna är inte realistiskt

#84 Återigen kommer du med ett inlägg som handlar om mig som person. Varför? Vad har detta med sakfrågan att göra? Får endast uppfödare med pågående uppfödning yttra sig här? Får endast uppfödare med X antal kullar yttra sig här? Får endast människor som importerar katter yttra sig här?

Nej, det är väl klart att du inte tycker att det är otrevligt att ställa personliga frågor på ett öppet forum till en annan person. Men det är inte hur du upplever frågorna som är den springande punkten. Det är hur den som blir utsatt för frågorna upplever dessa. Men en gammal uppfödare som inte fött upp en kull på de senaste 20 åren behöver man väl inte ha så stor respekt för? Den här människan ska hålla tyst och inte komma med besvärande frågor? Hur tystar man en sådan då? Jo genom att göra som du gör, försöker flytta fokus från den besvärande frågan man inte kan besvara, från en teori som saknar praktiska bevis för att den fungerar och kommer att fungera på lång sikt, till personen som kommer med dessa obekväma inlägg.

Dessutom innehåller ditt inlägg rena sakfel. Jag har inte kritiserat någon enskild uppfödare. Det skulle jag aldrig göra. Jag har inte en gång kritiserat företeelsen tidig kastrering utan enbart kommit med reflektioner och argument. Jag har heller inte startat någon diskussion om tidig kastrering, däremot har jag gått in och skrivit inlägg i debatten, vilket jag nu förstår av ditt inlägg #84 att du anser att jag inte skulle ha gjort! Och vad detta har att göra med mina inlägg " jag tror sig nog också klara av att läsa dom böcker du har studerat.".

Ditt inlägg innehåller inte ett endaste fakta, det är däremot ett påhopp på mig och vad värre är ett försök att tysta mig. Om du har några fler personliga frågor till mig eller reflektioner om min person får du ta dem via PM. Jag tänker inte diskutera mig, min uppfödning eller någonting annat som rör mig personligen med dig på ett öppet forum.

Men jag kommer att fortsätta förvänta mig att "tidig-kastration-ger-ökad-genetisk-mångfald-i-praktiken"-förespråkarna kommer med adekvata bevis för detta. Till dags dato har jag inte lyckats hitta en enda vetenskaplig studie som stödjer det här men, men. Den som lever får se.

#87 Min mening om tidig kastrering är att det inte påverkar avelsbasen negativt, eftersom sällskapskatter kastreras oavsett om det är vid 12-15v ålder eller när de är 6-12mån Jag menar inte att tidig kastrering som sådan ger genetisk mångfald mer än att jag som uppfödare/säljare är säker på att katten inte hamnar i tvivelaktig avel eller blandrasavel när den är såld som sällskapskatt Och om vi nu ska prata restriktioner eftersom det ligger nära till hands så anser jag även där att det är för att skydda oss från att någon tänker fel och går emot min önskan om hur katten ska användas efter att den sålts. Ett avtal mellan två näringsidkare alltså Jag hade en gång bokat parning på en norsk import, uppfödaren skulle använda honom på ett par honor och sedan låna ut honom till ett par stycken innan kastrering Som tur var blev parningen inte av, och idag har hanen gått i matadoravel och ägaren dessutom fortsatt med halvsyskonparningar efter honom Detta är bara ett av alla exempel jag kan ta på hanar som blivit överanvända och anledningen till att JAG förespråkar restriktioner/skriftliga överenskommelser och tidig kastrering av kattungar som säljs till sällskap

Det är alltså inte av egoistiska skäl / skydda mina egna linjer som en del hävdar utan jag tänker lite större än så

#89 Jag tror dig Sarah när du skriver att det inte är av egoistiska skäl. Jag tycker det är så bra med nya uppfödare som brinner för rasen. Burman som ras behöver många bra och framför allt kloka uppfödare, oavsett om vi inte tycker likadant i allt.

#87 När det gäller dessa skäl som du framför här, har jag inte något att komma med. Här har du rätt! När det gäller djurskydd är tidig kastrering en obestridligt korrekt väg att gå. Där håller jag med dig.

Matadoravel är förkastligt och att para nära besläktade individer med varandra hoppas jag att uppfödare i framtiden kommer att ta avstånd ifrån. Även uppfödare som gör kloka importer behövs i mycket hög grad.

Tack. Ja alla behöver inte vara överens men vi kan respektera varandra för vårt oliktänkande Det är när man blir beskylld för att vara egoistisk som det känns trist att man inte förstår hur jag menar Och om jag kastrera en kattunge och säljer 4 till avel med restriktioner så har vi ju ändå bidragit till den effektiva avelsbasen :)

#83 Jag tycker att alla ska diskutera och det är bra. Tyvärr är det inte så att teorin är samma som praktiken så därför faller den här diskussionen platt fall i min åsikt åt båda håll.

Tidig kastrering har endast funnits en mycket kort tid i Sverige likaså fanns inte restriktioner på Burma för 10 år sedan. Kunskaperna finns ännu inte i Sverige iaf inte fakta utan man baserar fördelar och nackdelar artiklar. För att över huvudtaget få en korrekt bild av vad som egentligen är fakta är att vända sig till forskarna. Då menar jag inte artiklar huruvida individen påverkas av en tidig kastrering eller inte utan en övergripande helthets bild på den genetiska mångfalen under de senaste 20-30 åren.

Alltså tex en studie i USA där man har mest erfarenhet och kunskap om tidig kastrering. Som visar konkret fakta av effekten i den biologiska mångfalden inom raskatter av tidig kastrering kontra restriktioner under de senaste 20-30åren.

Det är för mig det enda som är intressant inte huruvida en uppfödare kastrerar eller har restriktioner idag. Att uppfödare har börjat kastrera från början på 2000talet eller har restriktioner är liksom inte tillräcklig fakta.

Jag tycker faktiskt att SVERAK och SKK ska samarbeta och ta fram en advekat forskningsrapport, innan man börjar uttala sig om för och nackdelar och tidig kastrering i Sverige. Det är allt jag har att säga.

Tycker det är lite tråkigt. Här kommer det en ev ny köpare av burma o ställer lite frågor. Det går 10-20 in lägg sen brakar det loss. O det enda det handlar om är huruvida man ska kastrera sina katter vid 4 månader innan köp eller inte. Om populationen gynnas eller inte. Snälla tror alla har förstått att folk tänker o resonerar olika.

Varför denna pajkastning. Ingen kommer ändra sin inställning pga vad som skrivs det är jag säker på. Jo kanske då ullisen som startade o var intresserad av en burma. Hon kanske köper en annan ras istället. o då missar vi ju en som kan importera avelsdjur med nya linjer

Alla som har varit inne på forumet vet att vissa är för tidig kastrering o andra inte.

Kan vi inte bara enas om att vi är oense.

Kan ni inte starta egna inlägg istället för att det i alla andras blir tjaffs om detta med kastrering o genetiska mångfaldet?

#93 ja jag tänker precis detsamma. Trådens skapare har nog flytt till en annan ras vid det här laget.

Kan meddela er att det är betydligt vanligare med både tidig kastrering och restriktioner i andra raser. Burmauppfödarna är väldigt sena i dessa frågor

#92

Tyvärr har ju SVERAK redan tagit ställning och tom. försökt få igenom ett förbud via FIFé.

Och i lilla ankdammen Sverige finns inte så många andra organisationer som har möjlighet att finansiera sådan forskning. SLU och SVA har begränsad budget som antagligen går till mer nödvändiga saker och katthemmen har ju tyvärr inga ekonomiska möjligheter alls.

Jag följde tråden nog i början och fick en del bra tips tycker jag :) Sen kom en annan intressant diskussion igång som jag inte riktigt kunnat ta ställning i då jag inte är särskilt insatt i avelsarbete…än. Har sedan fler år ett reggat stamnamn inom kat IV men inte haft någon kull än. Men som ngn skrev här så valde jag att skaffa en ny familjemedlem i siamesformat även om jag fortfarande tycker burman verkar som en katt för mig- det verkade helt enkelt vara lite för "oroligt/oenigt" för att jag som grön ska ta steget in för stunden. Men kanske om några år tar nyfikenheten överhand :)

Hej ullisen, kul att se dig igen ;)

Jag tror inte att det är så oroligt inom burma, utan det handlar nog bara om att vi har lite olika grupperingar baserade på hur vi tänker i avel
Och det här är dessutom det första forumet som burmaägare/uppfödare slutit upp till så vi håller nog på att diskuetar igenom det som finns att diskutera

Jag hoppas att du vågar ta steget till burma i framtiden men jag förstår om du stannar inom kat IV för det är ju oxå underbara katter