Min första burma
En lite rolig grej kan jag dela med mig av innan jag ger Simon och Saga deras mellis. För några dagar sedan hittade jag ett foto på den bruna raskatt min familj var fodervärd åt under ett halvår när jag var sex år gammal.
Minns inte jättemycket, mer än att hon var gosig men "försvann" vid två tillfällen så hela grannskapet var ute och letade - bara för att sedan lite yrvaket kliva fram ur linneskåpet och undra varför alla såg så oroliga ut?
Jo, en sak till - hon hjälpte kaninen få tag i mariekex ur skafferiet! Kaninen och katten hälsade och så tittade kaninen på skafferiet och då hoppade katten upp och öppnade skafferidörren och välte ut burken med mariekex, till kaninens förtjusning! Det var väl ingenting vi bjöd på annars, är väl inte nyttigt direkt för en kanin, men jag såg dem göra så flera gånger.
Lite roligt att få se katten, och få det bekräftat att det faktiskt var en burma. Så här har ni oss, sommaren 1980:
Hmm kan inte låta bli att undra över vilken uppfödare hon kan ha kommit från? Troligen någon i närheten av Stockholm, som lånade ut en brun hona till mina föräldrar våren 1980, jag tror vi lämnade tillbaka henne på sensommaren/hösten samma år.
Minns att mamma var orolig att den dyra katten skulle försvinna på riktigt dvs rymma. Så efter att ha engagerat grannarna i att leta efter henne två gånger så valde hon att inte ta risken, trots att katten båda gångerna hade varit hemma hela tiden men gömt sig på ett så smart ställe att ingen hittade henne.😎
Ett år senare köpte vi en hundvalp istället. Undrar hur det hade varit om vi istället hade behållit katten? Var det tänkt att hon skulle få ungar hos oss? Nu finns inte min mamma kvar så hon kan berätta, och senast vi pratade om katten så försökte vi klura ut om det kunde ha varit en burma, det är ju inte så många raser som på den tiden hade kort, brun päls.
Kanske det är tack vare henne som jag halvt omedvetet fastnade för just burma den där dagen när jag satt och googlade på "sociala kattraser" och bestämde mig för att köpa burmakatter som sällskap?😉
Nu är jag på väg hem från burmaträffen… vilken fin bild på dig och Burman. Vad söta ni är båda två. Om den var från Stockholm så var det inte många uppfödare att välja på. Kan säkert kolla upp. En gång burma, alltid burma. Kul är det ju att du omedvetet ändå valde burmor. På något sätt var det kanske bekant med burmor. Tack för att du delade med dig! Jätte härlig! :)
The goal with freedom of speech is not to convince others to think like you, the goal is to spread the message so that people can decide what's right.
Påhittig katt, så det måste ju ha varit en burma. Den kunde ju öppna dörrar och allt. 🙂
Det verkade ju nästan som om katten och kaninen pratade med varandra. Kaninen sa "kan du öppna dörren och fixa lite kex till mig"? "Javisst" sa katten och puttade ner hela förpackningen. 😃
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
#1 Tack!🙂 Ja det borde inte vara omöjligt att klura ut, iallafall för den som har lång erfarenhet och känner till de uppfödare som på den tiden var aktiva i Stockholm. Ibland kan man känna igen en del uppfödares burmor på utseendet, att de har en viss typ (särskilt om det finns ett långt led av mor-dotter-dotterdotter osv). Vore ju kul!😃
#2 Haha ja visst är det liksom ännu mer tydligt att det var en burma när hon både ser ut som en burma och beter sig som en typisk sådan, kelig och påhittig och så social att hon till och med blev kompis med kaninen!😂😍