Det var länge sedan jag skrev något om min två missar. Livet rusar på och vi har sen sist sålt vårt hus och flyttat hem till min mamma i väntan på att vårt nerplockade timmerhus ska komma på plats på sin nya tomt. När det sker är i dagsläget oklart då vi har problem med att få tag i snickare med rätt kunskap och dessutom tid för vårt projekt. Men men, tids nog står drömhuset där.
Sam och Nell är två år gamla snart, Nell fyller nu i november och Sam i februari. De har hänt massor med dem under detta året. Det märks att de börjar bli vuxna. Främst på Sam som blivit lugnare till sättet, han gillar att mysa och sova även om han gärna leker med men han leker mindre nu än tidigare. Nell är fortfarande full av energi och hyss men lite mindre nu än tidigare även om det är marginellt mindre. Hon har verkligen massor av energi och hon tycker att Sam är lite tråkig som inte har lust att hålla hennes tempo. De har rejäla rejs här några gånger om dagen, huset är tre våningar och när de springer med full fart från källaren till övervåningen låter det som en elefanthjord. Mattorna far och står nått i vägen står det inte kvar när de passerat.
De har funnit sig väl till rätta här men saknar nog sin kattgård lite. Det finns en balkong och till våren ska vi näta in den men nu är det för kallt för att låta dörren vara öppen. Dock verkar de rätt bra acceptera att inte gå ut, det var bara i början som de gnällde lite vid dörrarna men det gör det inte längre. Här finns fågelTV med, då mamma matar fåglarna inom synhåll, så varje förmiddag klappras det med tänderna. Vid ytterdörren finns ett fönster ner till golvet och där spanar de på skator som brukar vara utanför, mycket spännande.
De är två olika personligheter. Bägge är nyfikna och vill ju gärna vara med där det händer. Men Sam kan sova över saker om han hittat nån riktigt bra sovplats, tex under nått täcke. Nell däremot är alltid på plats om något händer, hon både hjälper och stjälper ;). När vi skulle packa in för flytten var hon i alla lådor och öppnade och rev runt i dem om de inte stod nått tungt på. I det fallet är iof Sam lika duktig för i lådor är det spännande. Sam älska alla som kommer på besök, han vill sitta i knä och bli klappad. Nell däremot är lite mer reserverad, hon hälsar men sitter inte i knä på vem som helst, det finns ett litet fåtal utvalda. Nell är mer känslig av sin natur och blir lättare stressad än vad Sam blir.
Nells absoluta favoritperson är min sambo. Som ni ser på en av bilderna så älskar hon att vara nära. När bilden togs hade vi precis kommit hem från semester och Nell var som ett plåster på sambon. Jag och Nell har en morgonrutin. När jag borstar tänderna ska hon sitta i knäet och jag ska klia ena öret och stryka henne på bröstet och snusa lite på huvudet. Det tycker hon är jättemysigt. Sen sitter hon ibland i knäet när jag äter frukost med. Förut satt Sam i mitt knä varje frukost men numera så ligger han kvar i sängen och trynar. Jag får gå och hämta honom när det är dags för deras frukost. Han är en riktigt sjusovare numera.
Jag har ställt ut Sam så han är premier och har några NOM. Nell var med på utställning fast hon egentligen inte ska mer. Men det var gångavstånd till utställningshallen så hon fick följa med i alla fall. Hon har numera ett CAPIB samt ett NOM till. Men som sagt det var en engångsföreteelse, hon har slutat sin utställningskarriär. Sam tänker jag fortsätta med. Han har inget problem med utställningarna och är nöjd och lugn när vi är där.
Eftersom Nell är en energifull tjej så har vi bestämt att hon kommer få en lekkompis till. Men det blir först när vårt hus är klart. Under tiden försöker jag lära mig mer om stammar och linjer och utseende och funderar över vad jag vill ha för kisse. Vi får väl se, jag har gott om tid på mig än så länge :)
