Annons:
Etikettkattprat-och-historier
Läst 1587 ggr
B.Berglund
1/20/19, 11:35 PM

Katt som bits och rivs.

Hej på er kattproffs.

Jag har en fråga gällande en ett-årig burma. Hon är i viss mån rastypisk skulle jag säga, dvs nyfiken, ofta gosig, ligger under täcket, apporterar gärna osv. Hon är rätt  tystlåten dvs jamar sällan, men spinner ofta. Katten har ofta människosällskap, är inte så mycket ensam och vi leker med henne med jämna mellanrum. Själv anser jag mig vara rätt kattvan, har haft flera under årens lopp men aldrig stött på nedanstående: 

Vår katt bits.  Hon biter mig, sliter i sambons fötter, biter oss i benen OCH än värre är att hon även biter våra barn. Jag avser inte gos som pågår för länge så att katten tröttnar och säger till, utan tillsynes oväntade attacker. Helt från ingenstans attackerar hon, bits hårt och med klorna utdragna, och ger sig liksom inte. Det finns inget lekfullt i detta beteende utan känns enbart som en djurisk (såklart) instinkt som är ostoppbar. 

Vid dessa tillfällen och attacker händer det också att hon som går i trans, siktar in sig på våra ögon och  hoppar upp från golvet ända upp i ansiktet för att jabba lite med tassarna. Det är så himla obehagligt och jag har aldrig varit med om det förut. Jag blir på riktigt rädd och är nu osäker på om vi kan ha henne kvar. Tänker att hon är understimulerad, lite väl och oväntat vild och behöver få utlopp för jaktinstinkterna. Men som sagt, inga andra tidigare av mina (bond)katter har varit så här aggressiva , därför behöver jag hjälp i sak: hur ska jag tillrättavisa katten på bästa sätt? Vad ska jag göra när hon biter så där hårt, och hur ska jag få henne att sluta hoppa upp i ansiktet?

Hjälp. Jag är tacksam för svar! 

B Berglund

Annons:
Björksätter
1/21/19, 11:53 AM
#1

Har inga bra svar mer än att när mina burmor var små så kunde de vara lite tuffa brottning med händerna. Vi undvek att leka med dem med händerna direkt utan hade alltid en leksak mellan. Om de inte accepterade detta så gick vi ifrån leken. Det har funkat på dem och de förstår idag att de inte får bita el klösa i händer. Jag har aldrig upplevt nått aggressivt i mina katter dock. Och inte hört om andra som haft aggressiva burmor. Honan höll en period på med kärleksbett men det var inte hårt. Vi kallar henne hajen då ;). Det jag dock kan säga är att min upplevelse av burma är att de kräver väldigt mycket stimulans, så mycket att vi människor inte kan ge allt. De behöver en kompis till bus, brottning, lek och sovhög. Trots kompis kräver vår mycket aktiva hona stimulans av oss med för att inte hitta på massor av dumheter. Vi behöver leka med henne varje dag trots att vår hane och hon är väldigt aktiva ihop. Vi går även koppelpromenader som stimulans och de har tillgång till inhägnad kattgård att gå ut och i som de vill. Jag hade också bondkatt innan och de är stor skillnad på vad en burma behöver i stimulans och uppmärksamhet är min upplevelse. Jag skulle överväga att skaffa en kompis till henne. När ni ser att hon är på gång att bitas eller hoppa, gå därifrån och ge henne inte möjlighet att genomföra det. Lek mycket med henne och se till att hon har möjlighet att göra av med energi på att klättra i flera klösträd och även upp på högre höjder tex skåp osv. Vad säger uppfödaren, känner denne igen problemet?

alouette
1/22/19, 1:13 AM
#2

Jag instämmer med Björksätter ovan.

Man tror att man ger sin burma all den stimulans som behövs, men ibland är nog inte så fallet.

Skaffa en kompis, så ska du se att problemet löser sig av sig själv.

Burmor brukar umgås med människor på (förhoppningsvis) människor sätt, dvs gos och kel. Dock behöver de utlopp för lek och bus också. Det är här de behöver en bit och lek kompis, en katt kompis. 

Vi människor kan inte tillfredsställa en burmas alla behov. Lösningen är en kompis.

Det är inte första gången jag hör talas om ovanstående problem.

Björksätter
1/22/19, 1:17 PM
#3

Fick tips om en länk som visar två katter som leker. Det är samma/liknande beteende som din katt verkar visa. https://youtu.be/Hvp1Ojw-2A4 Så kanske det är en kompis till henne som löser era problem och ger er en sån underbar katt som burmor är när de är nog stimulerade.

Sarah-S
1/22/19, 1:27 PM
#4

Jag får sälla mig till kören och tror att er Burma är lite understimulerad På det du beskriver låter det som ett lekbeteende jag ser i min kattgrupp dagligen, en lek mycket hårdhäntare än de någonsin leker med oss Så jag tror du är rätt sak på spåret med att hon behöver stimulans, men det är inte jaktbeteendet utan henens behov av en likasinnad lekkamrat Som ovan rekommenderar jag att skaffa en Burma till så att hon får leka som en katt med en katt så tror jag att era problem försvinner Tillsvidare är det avledning som gäller när dessa situationer uppstår. Bestraffning är inte rätt metod för att ”uppfostra” katter utan risken är att man skapar otrygghet och en osäker katt kan bli aggressiv

I'm only responsible for what I say, not for what you understand

MonicaLagerquist
2/9/19, 4:10 PM
#5

Jag tror också att er katt är understimulerad.

Stolt ägare till fem La permer

M
12/29/22, 3:30 PM
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
Förhandsgranskning av bild 1 av 2
Förhandsgranskning av bild 2 av 2
#6

#0: Hej!
Jag fick en Amerikansk burma av en familj när katten visade precis detta beteende. de vågade inte ha honom kvar och jag var "sista chansen". (Min älskade förra burma hade avlidit något år tidigare, den var oerhört snäll och harmonisk.) Han hade varit innekatt och ensam om dagarna, dessutom fått för lite våtfoder eftersom han inte skulle gå upp i vikt. Alltnog, jag tog hand om honom och lovade honom tre saker: Sova i min säng, äta så mycket han ville och gå ut. Jag bor i ett bra område och på nedre botten. Jag är pensionär och alltså hemma för det mesta.
Efter ett par dagar började han spinna. Då och då får jag ett hugg i armen, men alltmer sällan och då alltid när han är hungrig. Nu har jag haft honom snart sju år och hans ätstörningar är nästan borta. Han är oerhört social, springer till dörren och välkomnar gäster och går med dem ut när de går. Sitter med när jag arbetar och så vidare. En sak har jag noterat: Han vill inte bli försummad. När jag kommer hem ska jag alltid lyfta upp honom och gulla lite. Han är också väldigt fäst vid mig, Det händer att jag reser bort och då får han vara hos min särbo om också älskar honom. Där har han också ett revir och hälsar på hos grannarna. Men han blir väldigt lycklig när jag är tillbaka. Sitter bredvid mig och ler.
Att frakta honom är inget problem, när jag tar fram buren kommer han sättande och kliver in och lägger sig på sin kattpåse och får ett par godisbitar. Upp på cykeln med buren, och så iväg.
Han är en riktig tuffing, frisk och alert. Jag tror att det är väldigt bra för honom att vara ute och motionera ordentligt. Han är mycket smart i trafiken.

Annons:
Upp till toppen
Annons: