Nya normer om tidig kastrering
I Svensk Veterinärtidning (Veterinärförbundets medlemstidning) fanns en rapport ifrån Normgruppens möte i september
"Normgruppen anser att den nu rekommenderade lägsta kastrationsåldern för katt inte är baserad på vetenskapliga fakta och den därmed bör revideras.
Ett flertal studier har uppvisat säkra resultat vid rutinmässig kastration av yngre katter.
Normgruppen kommer antagligen inte ange en exakt åldersrekommendation då det är det individuella djurets status som främst är intressant."
I'm only responsible for what I say, not for what you understand
I'm only responsible for what I say, not for what you understand
Äntligen!! Man har ju själv läst studier från andra länder flera år sen och jag har varit helt förvånad hur jäkla svårt det var på våren att hitta en veterinär som kastrerar tidigt. Kändes som att man i Sverige var på medeltid när det gällde det här.
Som sagt äntligen!
Ja det är konstigt att Sverige som i många områden ligger i framkant varit så efter i just den här frågan
Vill du ha tips om bra veterinärer som kastrerar tidigt så finns det flera uppfödare som kan rekommendera kliniker
I'm only responsible for what I say, not for what you understand
Ja har varit supernöjd med den ja använt!!
Senaste rapporten från Normgruppens möte i januari
"Kastration av friska hundar och katter är en annan fråga som normgruppen arbetar med. Kontakt har tagits med experter inom området. Normgruppen konstaterar att den nuvarande åldersrekommendationen på sex månader för kastration av katt inte är vetenskapligt underbyggd. Det finns god dokumentation på säkerheten vid tidigare kastration"
http://svf.se/sv/Sallskapet/Smadjurssektionen/Normgruppen/Normgruppen-informerar/januari-2014/
I'm only responsible for what I say, not for what you understand
Även om det ur hälsosynpunkt skulle gå bra att kastrera vid tidigare tidpunkt än vad som innan nämnts 6 månader, är det någon som betänker att när det gäller BURMARASEN är det en UTROTNINGSHOTAD RAS enligt flera forskare, vilka också rekommenderar att vi tar bort alla restriktioner etc.
Jag tolkar det bl.a. som så inga kattungar bör kastreras innan leverans. Kanske kan just den ungen - som blev kastrat - ha bidragit till att vidga avelsbasen.
Uppfödare skall icke leka Gud Fader och tro sig kunna bedöma vad som är värt att gå vidare i avel etc. Det har man sett att utseende etc kan hoppa över generation och sen komma tillbaka.
Det är dags att vi uppfödare tänker på Burmarasen och inte på den egna uppfödningen! Betänk att flera uppfödare av Burma håller på att tänka om. Kanske är det dags för dig också!? Om du värnar om Burman som ras.
Tack för mig, jag önskar att mina barnbarn också ska kunna skaffa burma för att citera en finsk uppfödare.
Det här har inget med avel att göra utan veterinärmedicinska framsteg i Sverige Det finns mer än Burma att ta hänsyn till, ffa hundratusentals hemlösa huskatter
I'm only responsible for what I say, not for what you understand
Det torde framgå tydligt att det är Burman som ras jag talar om.
#9 det framgår med all tydlighet Däremot så handlar mitt inlägg inte om Burma utan om den veterinärmedicinska utveckling som sker i Sverige Det finns ingen anledning att vänta med att kastrera katter som ska gå till sällskap, oavsett om det är burmor, andra raser eller huskatter
I'm only responsible for what I say, not for what you understand
Det är just det som är den springande punkten. Förhållanden kan ändras och kanske kan just den katten som tyvärr blivit kastrat på ett tidigt stadium ha fått möjlighet att göra en insats för Burman som ras, dvs bidraga till den allmänna Burma aveln.
I min uppfödning är det endast de som inte är avsedda för avel som kastreras innan leverans. Rasen gynnas heller inte av olämpliga individer i avel och det kan de vara av olika anledningar
I'm only responsible for what I say, not for what you understand
Att leka Gud Fader således… Se ovan # 11
Andra uppfödare kanhända tycker att den kattunge som blivit kastrat för tidigt borde fått lov att ge sitt avtryck i den allmänna burma aveln.
Både domare och uppfödare har olika smak det vet vi.
#13 Jag avser inte att låta kattungar med knick, navelbråck, skelögdhet, plattbröst mm gå i avel oavsett vad andra uppfödare kan tänkas tycka om det
I'm only responsible for what I say, not for what you understand
# 14 Det var inte sådana som avsågs. Men man behöver inte för den skull kastrera dem onödigt tidigt.
F.ö. har katter med knick använts i avel. Det har du själv m.fl. gjort.
Har du fått kattungar som varit skelögda? Det är väl ändå ganska ovanligt nu för tiden?
Det var exempel Ilga på defekter som kan göra en kattunge olämplig för avel Jo jag anser att sällskapskatter bör kastreras tidigt eftersom min personliga erfarenhet är att återhämtning är oerhört mycket bättre än när de är äldre Tillägg: Andra uppfödare har inte alltid kännedom om vad som ligger bakom beslut så man bör inte sätta sig över andras val i aveln Var och en gör som den finner bäst
I'm only responsible for what I say, not for what you understand
Vi är eniga om att vi har helt olika avelspolitik. Ju fler burmor som används i avel när avelsbasen behöver vidgas desto bättre. Naturligvis inte katter som har ngt fel, men det har inte använts förr heller.
Forskare rekommenderar att man slutar med restriktioner på burma för att på så sätt även vidga basen.
Jag vill göra uppfödare i allmänhet uppmärksamma på detta synsätt. Alltså inte vad Sarah sysslar med i sin avelsverksamhet.
#17 Med tanke på att du och jag inte haft något samarbete så vet du ju omöjligen om vilka ev restriktioner jag arbetar med därför tycker jag att det är underligt att du alltid ska påpeka faran med restriktioner i mina inlägg.
Eller baserar du din uppfattning på andrahandsinformation/rykten?
I'm only responsible for what I say, not for what you understand
Jag vill bara informera om att när dessa forskare pratar om att släppa på restriktioner, så är det framförallt de stora organisationernas registrerings-restriktioner de avser. Inte i första hand restriktioner hos de enskilda uppfödarna.
T ex CFA (inga katter som har röd-gener i stamtavlan får användas) eller GCCF (inga katter utifrån överhuvudtaget har tillåtits fram tills i fjor)
Så att hänga upp sig på ett enskilda uppfödare bara låter en eller två ur varje kull gå i avel, är verkligen att sila mygg och svälja kameler, sett ur ett globalt perspektiv.
Skulle det vara så att någon verkligen på fullaste allvar vill att burmans genpool ska bli större, så är det för deras del enbart outcross, utparning, som gäller! Ingenting annat. (Utparning innebär att man parar ut med annan ras) Burmans foundation på 27-28 individer går nämligen aldrig, aldrig att göra något åt på något annat sätt! Fler individer med samma foundation hjälper inte - inte ens om samtliga födda kattungar i sin tur får varsin kull.
Jag som föder upp Europeisk Burma har, enligt min personliga åsikt, inte särskilt mycket att oroa mig över. För om man tittar på andra raser och jämför så ligger vi faktiskt ganska bra till när man tittar på foundation och total IC. Vi håller oss i regel till mellan 20-25% i totalen för våra kullar, samma som t ex andra "skapade" raser såsom OCI och BEN.
Värre är det ju för de som föder upp amerikanska burmor (både contemporary och Traditional) som ligger på 35-50. GCCF håller sig runt 30… Eller för uppfödare av Birma (strax över 30) eller Ragdoll (35-40)
Bara för att få lite perspektiv…
Nu är det ju inte så att man enbart ska titta på siffror!! När man har hållit på några år så vet man ju ungefär vad man har i sina stamtavlor, men för nyare uppfödare så är inavelscoefficienten ett mycket gott redskap att använda sig av.
Och någon inavelsdepression har jag inte märkt av. Precis som på 80-talet så är en genomsnittskull på mellan 3 och 5 kattungar med en födelsevikt på 80-90g per unge. Honorna blir dräktiga vid första parningen och hanarna parar villigt.
Dessutom har DNA-tekniken utvecklats så vi idag har tester för ett par ärftliga sjukdomar/defekter.
🙂
___________,,,^..^,,,______________**
Hälsningar Anne Nordström S* Pia-Pizzi's est. 1988
http://www.pia-pizzis.se
anne.nordstrom@lsn.se
**
Jag vänder mig till den allmänna svenska Burma aveln. Inte enskilda uppfödare vars avelspolitik jag ej delar och vice versa. Den diskussionen är över för länge sedan då den ej leder någon vart.
Jag värnar om att Burman som ras ska kunna fortsätta att finnas i Sverige i så stor mångfald som möjligt. Denna avel är inte hjälpt av begränsningar = restriktioner. En inköpt katt ska kunna användas som den nya ägaren önskar.
Jmfr exemplet nedan angående restriktioner jag fick från anställd på SVERAKs Kansli:
Jag får köra min nya bil till Göteborg men inte till Stockholm.
I Burmaklubbens avelshane register finns f.n. 6 hanar, varav en bosatt i Norge. En av hanarna är uppfödd av mig. Det är skrämmande siffror!
Som uppfödare kan man här göra en insats genom att försöka få in fler avelshanar och därmed bidraga till Burma aveln i Sverige.
Genomsnittskullen låg på 5 ungar - inte mindre - när jag började föda upp 1980 och den verkar ha sjunkit enligt ovanstående siffror i # 19.
I'm only responsible for what I say, not for what you understand
Att så många hanar som möjligt ska användas, verkar vi ju vara överens om. Fast helst ska då lika många hanar som honor gå i avel, vilket är en utopi…
Allra bästa sättet att få fler olika hanar i avel är att uppfödare köper in nya hanar - inte att de använder de som redan finns.
Fast #20, du har rätt i att kullstorleken minskat. Jag har räknat lite, och 1980-1990 bestod dina kullar av i genomsnitt 3,7 ungar. På 90-talet av 2,7 och idag ligger de på 2,2.
Våra har gått från 3,1 på 90-talet till 2,9 idag.
Och siffrorna ser ungefär likadana ut för alla…
Så 3-5 per kull var nog lite för optimistiskt… Det verkar snarare ha gått från 4 på 80-talet till 3 idag… 🤔
___________,,,^..^,,,______________**
Hälsningar Anne Nordström S* Pia-Pizzi's est. 1988
http://www.pia-pizzis.se
anne.nordstrom@lsn.se
**
Ju fler hanar från olika kullar som används desto bättre. Det är många hanar som inte få chansen att bli pappa alls. Överhuvud taget är det många kullar där ingen av ungarna får ngn kull efter sig.
I många fall är statistik är lek med siffror då man inte vet bakgrunden. T.ex. fattas en del av mina ungar i registret men jag har inte brytt mig om att korrigera detta.
Jag har själv har varit väldigt litet aktiv med kullar de senare 5 åren beroende på bl.a. hus reparationer etc. Sen har jag haft i avel en lågfertil hona som dragit ner statistiken. Inget ärftligt då hennes döttrar fått större kullar. Har talat med vetr. om saken.
Du har i dagsläget 2 kullar på 5 st ungar från augusti förra året som söker nytt hem. Vill inte folk köpa kastrerade kattungar eller kan det bero på överproduktion?
Ja, det är nog överproduktion hos alla för närvarande, Det ekonomiska läget ställer till det för alla. Annars är "folk" väldigt glada och få en färdigkastrerad och slippa både konstnaden och besväret.
___________,,,^..^,,,______________**
Hälsningar Anne Nordström S* Pia-Pizzi's est. 1988
http://www.pia-pizzis.se
anne.nordstrom@lsn.se
**
Lycka till i ditt sökande efter nya hem!
Självklart ska vi ha fler hanar,och det är väl bra om olika uppfödare tar in sådana, men det skulle också vara bra om möjligheten att de delade med sig av dessa. Du menar att du tar på dig kostnaden för kastreringen Anne eller du har en veterinär som gör det gratis?
"I'm only responsible for what I say, not for what you misunderstand "
Jag har ingen aning om hur Anne gör men jag vet då flera uppfödare av andra raser än burma som tar på sig den kostnaden när de kastrerar för sällskap.
*redigerad av medhjälpare*
" Att alltid vara en liten smula barn, det är att vara verkligt vuxen. "
// Nalle Puh//
Hos de uppfödare som kastrerar tidigt ingår kastrering i priset när du köper kattungen, dvs det tillkommer ingen extra kostnad för att katten redan är kastrerad.
I'm only responsible for what I say, not for what you understand
#26 De flesta uppfödare jag sett som tagit in hanar har haft samarbete med andra uppfödare och det har förekommit utlåning och byte av parningar
I'm only responsible for what I say, not for what you understand
Håll er till ämnet som är Nya normer om tidig kastrering
I'm only responsible for what I say, not for what you understand
I ledaren för tidn "Våra Katter" skriver SVERAKs ordförande: " Det pågår en hel del samtal, inte bara i Sverige utan runt om i hela Europa, om hur vi skall hantera alla underliga avelsrestriktioner!" Inom hela FIFe pratas det om hur vi skall öka antalet, som används i avel - då det är av mycket stor vikt med variation och mångfald!!!
Den yttersta restriktionen är kastrering av kattunge före leverans! Man ger inte den nya ägaren valmöjlighet att utöka avelsbasen. Ingen chans att ångra sig för köparen…
Ex. Jag har hört yttrande som: Synd att katten är kastrerad annars hade jag tagit kull! Och av köpare av uppfödare som kastrerar innan leverans….
Ju yngre en burmaunge är, desto lättare anpassar den sig till sitt nya hem. En kastrerad burmaunge flyttar en månad senare än en okastrerad unge som flyttar enligt reglerna. Detta pga kastreringen. Också ngt att tänka på!
De få uppfödare av Burma som kastrerar ungar innan leverans tänker inte på att ni förvaltar ett arv ni fått, dvs ni har bakom de katter ni har i avel många av andra uppfödares linjer! Som inte delar era åsikter om kastrering av kattungar innan leverans.
Ni har någonstans ifrån skaffat era avelsdjur!
Det finns ingen motsägelse mellan att kastrera sällskapkatter och sälja avelskatter
I'm only responsible for what I say, not for what you understand
Bara tidpunkten! Dvs man ska skall lämna till nya ägaren att bestämma huruvida man skall kastrera eller låta katten gå i avel.
#38 Där är vi oense, jag som uppfödare bedömer vilka kattungar som ska gå vidare i avel
Genetisk mångfald uppnår vi inte genom att nära besläktade individer (kullsyskon) går i avel på ett begränsat geografiskt område eftersom alla parningar är genetiskt lika varandra
Att istället begränsa antalet katter med samma genetiska uppsättning i avel inom samma område ökar man mängden parningar med mindre besläktade individer
Att sälja/byta kattungar med uppfödare i andra länder/med andra linjer främjar genetisk mångfald
Ingen av mina sällskapsköpare har varit intresserade av avel och alla kattungar har kastrerats relativt omgående så snart de fyllt 6 mån
I'm only responsible for what I say, not for what you understand
Enligt # 36 artikeln i Våra Katter är inte alla ungar identiska i en kull. Varför skall uppfödaren bestämma vilka som ska gå vidare i avel? Ibland händer det att den där "icke"-utställningskatten ger bäst ungar, om den tillåts gå i avel naturligtvis.
Vad är det som säger att alla kullsyskon går i avel i samma geografiska område? Inget man kan ta för givet. Kullsyskonen kan säljas inom större geografiska områden eller utomlands eller att man byter katter som #39 Sara säger. MEN det ena behöver inte utesluta det andra.
Jag har citerat vad som gäller underliga avelsrestriktioner från senaste numret av Våra Katter i en ny tråd.
#40 Jag har inte sagt att kullsyskon är genetiskt identiska. Jag har heller inte sagt att man MÅSTE sälja kullsyskon till avel inom samma geografiska område utan att man bör undvika det
I'm only responsible for what I say, not for what you understand
# 39 Då förstår jag inte dina uttalande ovan. Vi tycks vara ense.
Som sagt läs gärna vidare i tråden "Underliga avelsrestriktioner" skrivna av SVERAKs ordförande i sista numret av tidningen "Våra Katter".
Det är väl inte svårt att förstå Ilga..? Vi är oense om vem som bestämmer om vad kattungarna används till efter försäljning.
Jag säljer inte avelskatter till samma geografiska område. Jag har inga problem att sälja avelskatter överhuvudtaget så länge det bidrar till genetisk mångfald och sund uppfödning
I'm only responsible for what I say, not for what you understand
# 43, skrev fel nr menade # 41….
Som sagt läs tråden "Underliga avelsrestriktioner".
Starta ny diskussion