#0: härligt att du fastnat för en underbar ras 😊. De mår bäst 2, vilket du kommer märka ganska snart, men det finns självklart undantag med. De är svåra att ge tillräcklig stimulans själv men har du tur fungerar det. Du kan söka en äldre omplacering med, för att få en till lägre pris. Det brukar komma ut omplaceringar med jämna mellanrum och du kan lägga in att du söker på burmaklubben med.

Räkna med att ha gott om stimulansgrejor till katten, flera klösträd, vippor, leksaker, mentala utmaningar och flera mysiga sovplatser. De kräver en del och utnyttjar det mesta man köper till dem.

Börja spara till en till när du köpt den första.

De är underbara katter 😊 sociala, gosiga smarta, aktiva, livliga, envisa, påhittiga. Lite som kattvärldens bordercollie.

#0: Du kan alltid börja med en ensam kattunge men får stimulera den mycket. En del uppfödare ger rabatt om man köper 2 och det händer att de ibland ska omplacera en vuxen eller en lite äldre unge som utvärderats för avel och då brukar de vara lite billigare. På burmaklubben.com ligger ibland annonser för omplaceringar så gå in där och kolla eller lägg in en egen annons om att du söker en omplacering som kompis till din kattunge. När det är dags vill säga.
Vill du ha råd vid köp så får du gärna kontakta mig på Messenger om du har det, annars går det bra här men är inte inne så ofta. Jag har själv 2 burmor och har varit med ett tag . Är alltså köpare, inte uppfödare.
Hälsningar Grethel Öberg

Tusen tack för bra svar! Det här var knepigt, för jag är verkligen överförtjust i burmor. De verkar så charmiga och är vackra dessutom. Samtidigt, blir det här min första egna katt, och det känns som att de kanske inte är nybörjarkatter. Jag har en ganska liten bostad, 53 kvm, så det blir kanske trångt för två kissar att stoja runt (om jag på sikt sparar ihop till en kompis)? Jag är beredd att ge kissen massor av tid med lek och koppelpromenader men jag är ensamstående. Burmor har det kanske bättre i en familj med flera tillgängliga människor som kan busa och gosa. Jag tänker fram och tillbaka för kattens skull, då jag vill att den ska få ett så bra hem som möjligt.

Än en gång tack, inte minst för tipset att få råd som köpare. <3

Jag har två Burmatjejer och har en fråga som jag hoppas få svar på. Och hoppas någon hinner läsa detta redan idag…

Situationen:
Först skaffade jag mig den ena, och tanken var att jag skulle skaffa en till om något år eller så. Hon var SÅ mysig. Lekte massor, mös med mig varje natt. Kom när jag kallade - you name it. Bara enorm kärlek på alla sätt.
Så efter en vecka kom hennes syster. Det var nu två dagar sedan.
Så fort "gammelmatte" gått hem märkte jag att min första helt slutade vilja bli klappad av mig. Hon gick undan. Tittade på mig med halvögon och vände huvudet. Hon nosar på mig men vill inte bli kliad under hakan eller helst klappad alls.
När jag tar fram leksakerna flyger systern fram och leker med kraft och mod! Medan min lilla första är passiv och bara ser på. Hon har fortfarande inte kommit till mig för att kela en enda gång sedan systern kom. Men systern kommer till mig i soffan eller stolen på balkongen för kel och mys… Ibland kommer min första då också - men hon kommer inte för att mysa med mig längre utan mest för att tjafsa med systern.
Systrarna kelar och ligger och sover med varandra, precis som Burmor brukar. Men de jagas också väldigt mycket, och liksom slåss. Men jag ser och hör att det inte är smärtsamt, utan troligen revir-lir.

Nu är min fråga:
Kommer hon bli mysig och våga leka och ta för sig igen, eller kommer hon alltid vara passiv nu när syster är mycket tuffare? Kommer hon komma tillbaka och sova på rygg i mitt knä eller är det slut med det nu?
Jag har pratat med uppfödaren, och jag har en möjlighet att lämna tillbaka systern. Men en del av mig känner systern är ju så himla gullig och rolig! Och de är så fina som sover ihop osv. Medan den andra halvan av mig saknar verkligen min första och det vi hade. Och, eftersom hon var den lugnaste i kullen känner jag att jag vill att hon ska få en plats där hon "äger", och inte bli passiv igen för att en tuff syster kommer och tar över i allt… Kanske borde jag vänta tills hon blivit vuxen och då skaffa en liten pojke (kastrerad)…?

Har ni råd? Jag vore jättetacksam, för jag måste fatta beslut väldigt fort…

Tack! :-)