Jag har haft hund sen tidiga tonåren och räknade mig som "hundmänniska"
När jag hade flyttat hemifrån blev vi med huskatt lite plötsligt när en kattunge hade följt med en hästtransport till macken där min sambo hade arbetat tidigare
Huskatten gav mersmak så vi skaffade fler med åren och fick då fatt i en katt, Inka, som var mer som en hund än en katt (tyckte vi). Därefter skaffade vi Morris, en blå huskatt som fick oss att bli väldigt förtjusta i färgen
Efter ett par år hade tanken på mer katter och uppfödning väckts hos mig (har tidigare arbetat på kennel) och vi började leta efter raskatt som skulle vara blå

I vårt letande hittade vi till slut burma, deras temperament stämde så väl in på den "hundlika" katt vi ville ha. Första gången jag såg en brun burma bestämde jag mig - en sån skulle jag bara ha

2004 flyttade vår första bruna burma in och sen dess har det rullat på

Jag sommarjobbade på ett kattpensionat som ung och där fanns en saligblandning av katter. En dag satt den en brun liten pralin å fick mig att haja till. Åren gick men jag kunde inte glömma den lilla varelsen! Så tillgiven sällskaplig och hade en massa hyss för sig! Så som 14åring bestämde jag att en sån skulle ja ha. Det dröjde dock tills jag flyttat hemifrån innan jag tog tag i det hela. 2004 flyttade så en underbar liten brun flicka hem till mig som fick namnet Java. Hade då bestämt mig för att bli uppfödare och att mina katter skulle få kaffenamn. Därför blev mitt stamnamn S*Coffea's (coffea betyder kaffe på latin)

Jag satt och letade katter på internet. Korthårig skulle det vara. Jag fick se en annons på en choklad hane på ett år som sökte hem. Det blev min första burma Raffe. Helt fantastiskt fin, otroligt social och lika otroligt jobbig ;-). Öppnade alla dörrar och skåp. Han var mera högt än lågt.

Det har hunnit bli några burmor sen Raffe. Nu finns här 3 st härliga tjejer hemma hos oss.

Jag var ärligt talat lite avskräckt från att ha haft några "tuffare" katter som barn, som man inte riktigt visste vart man hade och som kunde rivas till ordentligt när man ville klappa och gosa med dem. Så jag sökte främst efter en katt med riktigt trevligt  temperament. Dessutom ville jag inte ha en långhårig katt, eftersom jag tidigare bott inneboende med en vit perser och då var tvungen att spendera en halvtimma med kläd-rollern varje gång jag suttit i soffan :) Har alltid tyckt att katter med "mask" är rasande eleganta, så efter ett besök på kattutställning bestämde vi oss för en chokladburma!

#4 Så otroligt vacker! 🙂 Jag ska också få hem en liten chokladherre, och även en lilaherre. Lääängtar!!

Jag hade haft bondkatter innan men kände att de var för opersonliga. Jag är dessutom mer hundmänniska så jag googlade för skojs skull - hundlik kattras och fick upp massa träffar om siames och burma. Siameser är inte min melodi alls o burmor visste jag inte ens att de fanns men de var kärlek vid första ögonkastet när bilderna kom upp. Började läsa mer om dom o bestämde snabbt att en burma skulle få flytta hit.  Vill dock inte ha någon liten kattunge o började kolla efter katter på foder. Fick då kontakt med Sarah-S här ifrån forumet som hade en hane hon ville ha ut på foder o eftersom vi inte bor så långt ifrån varandra åkte jag till henne o hälsade på och kan väl säga att jag blev burmafrälst på en gång. Nyfikna, glada keliga katter som mötte mig vid dörren precis som hundar.

Nu blev de ingen katt på foder utan jag hittade min prins Perry som sökte nytt hem ca 5 månader gammal så han fick flytta hit. Bättre katt kunde jag inte fått och hans uppfödare o jag har bra kontakt eftersom även hon intresserad av hundar och hundutställning o har ras i samma rasgrupp :) *

Bilden är den första jag såg på Perry

Min mamma födde upp Burmor när jag växte upp och jag fullkomligen älskade alla de katter hon hade. Så himla keliga, roliga och sociala små typer. :) Har sedan haft hund under många år men blev sedan dags för katt igen och då blev det självklara valet burma. Och vår lille kille är precis lika härlig som katterna vi hade när jag var barn :)

Jag får uppfattning som uppfödare att har man en gång haft burma så byter man inte ras, möjligen kompletterar man med ytterligare en likasinnad

Jag har många kattungeköpare som redan har eller har haft burma och som inte kan tänka sig en annan ras

Den kull jag har hemma nu är alla tingade av köpare från tidigare kullar och det är verkligen jättekul

#6 Vilken stilig herre!! Är han lila? 🙂 

Och vad roligt det är att höra allas historier!! Längtar ihjäl mig efter mina silkesbollar ❤️

Oj vilken bra tråd, den vill jag gärna putta upp! =) Själv har jag inte haft katt förut men är uppvuxen med hund, kanin, undulater och akvarium. Har haft akvarium c:a 15 år och nu var det läge för mer aktivt sällskapsdjur. Men kan ju inte lämna hund ensam 8-9 timmar medan jag jobbar(har fram till nu sett hund som det ultimata sällskapsdjuret), alltså fick det bli katt. Sökte efter sociala sällskapliga (hundlika) katter, vågade inte riktigt ta en katthemskatt eftersom de flesta presenteras som skygga och osäkra. Fastnade för de orientaliska raserna som ofta beskrivs som utpräglat sociala, men minns en siames min farbror hade när jag var barn, och den var inte alls så smal och extremtypad som dagens siameser och orientaler. Läste om födoallergi m.m. och blev lite orolig. Tycker det är viktigt att djuren är friska och välfungerande, gärna så nära sitt ursprung som möjligt. Så jag började söka efter syskonraser. Hittade koraten, som verkade jättefin! Men med så få uppfödare fanns ingen katt i sikte. Ville dessutom gärna få tag i en lite äldre ungkatt, eller kanske två så katten slipper vara ensam? Då måste det såklart vara en väldigt social ras. Då hittade jag en beskrivning av burmakatten! Vilken härlig katt, supersocial, påhittig och med stor personlighet, det perfekta sällskapet! =D Dessutom fantastiskt vacker, med silkig päls och den där grymma blicken!!! Såg härliga bilder på "burmahögar" och tänkte att de här katterna funkar nog extra bra med sällskap. Kollade upp hälsoläget och det verkade inte så farligt, lite högre risk för tandsten och diabetes, båda dessa borde ju gå att hantera med bra kost och aktivering. I övrigt en aktiv, smidig, muskulös och social minipanter, kunde det bli bättre?! Hittade en annons på blocket, det var Saga, en sån söt burmatjej i precis rätt ålder. Nästa dag hittade jag Simon på burmaklubbens omplaceringssida, så charmig och vacker pojke, i samma ålder. Ja, sen kan ni ju gissa resten… Kan inte tänka mig bättre katt

dom e så söta!!! och har världens mysigaste temperament!❤️

Världens finaste katt ♥

I vårt fall var det slumpen. Min familj har aldrig haft något djur, själv har jag alltid velat ha en hund men det kom inte på fråga så det verkade som om vi skulle förbli djurlösa.

Sen en dag för snart sex år sedan så kom min mamma kom hem och sa att hon hade skaffat katt, mer eller mindre. En av hennes närmsta vänner födde upp Burmor (vi hade aldrig hört om rasen tidigare) och min mamma hade lyckats bli övertalad till att köpa en av de fem kattungarna.

Såhär i tillbakablick så var det inte ett vidare smart beslut eftersom 1) ingen annan i familjen ville ha katt 2) ingen utav oss förstod oss på katter och visste inte hur man skulle "uppfostra" dem 3) första veckorna bestod av en väldigt högenergi kattunge som lurpassade bakom hörn och hoppade fram och satte klorna i ens ben när man knatade förbi.

Så det började inte jättebra (mycket tårar och vredesutbrott mot min mamma från min sida), men när chocken lagt sig så blev jag helt kär i honom. Det är svårt att inte bli förälskad i en liten katt som kryper in under täcket eller lägger sig och snosar tvärs över halsen på en. I dagsläget skulle jag nog inte kunna tänka mig någon annan ras (även om jag i framtiden kommer skaffa mig två stycken istället för en). Jag skulle heller inte längre kunna tänka mig att ha en hund, haha!

Favoritsysselsättning: sova (när han inte röjer utomhus)