Saga tycker ju inte om att gå på snön, då klagar hon högljutt "Maoaow!" och så huttrar hon med sin lilla lilla kropp när temperaturen kryper under fem minus. Men hon vill gå ut, sätter sig på lådan i hallen och säger "mrrp" och, efter några sekunders intensiv ögonkontakt: "Meeeh!" Tittar förhoppningsfullt på mig med sina stora ögon. Så det är klart hon måste få gå ut! 😍

Som tur är har jag en vinterjacka åt henne. Köpte dem en var förra vintern i något galet infall, men då var det mest Simon som ville gå ut i snön, och han är helt oberörd av snö och kyla så länge det håller sig över -10 *C. Han är fortfarande oberörd, och har gått några meter från porten ett par gånger nu när det varit kallt, men mest av allt vill han busa och springa i trapphuset och så bara nosa lite på världen utanför. Egentligen gillar jag inte att sätta på djur kläder men nu är det ju för att de behöver något som håller dem varma. 

Så jag satte på Saga hennes vinterjacka och hon var helt cool med det. Lyfte upp henne till axeln och så gick vi ut. Saga tycker det är jättemysigt! Sitter alldeles tyst och tittar sig omkring.  Visst ser det ut som att hon ler?🙂❤️

Ibland hittar vi en bar fläck och då jamar hon ett mjukt "meeeh!" så då släpper jag ner henne. Hon nosar, tittar, nosar lite mer. Men när hon kommer fram till snön låter det "maoaow!" och då sätter jag mig så hon kan hoppa upp på axeln igen. Och så går vi vidare… 🙂

På bilden var vi på kvällspromenad och Saga hade hoppat ner för att nosa på barmarken, och precis upptäckt en hund som närmar sig. 

När vi kommer tillbaka till porten, då vill hon alltid gå ner och så skuttar hon själv uppför trappen. Verkar inte ett dugg bekymrad över den tunga saken som är fastspänd över ryggen…!

Känner mig verkligen som hennes butler eller ska vi säga chaufför?😂❤️