Ett framben är detta, lite suddig bild.

Det här är skinnet på baklåret.

Oj, hoppas det inte är så! Men visst ser han ut att ha löst skinn. 

Det verkar som att diagnos ställs utifrån histologisk analys av hudens kollagen (täthet och regelbundenhet hos kollagenfibrerna) samt att huden över ryggen kan sträckas ut  minst 19% av kattens längd. Har du läst denna artikel?

file:///C:/Users/Lenovo/Downloads/20064609612.pdf

Jag har även skickat pm om en veterinär du kan kontakta. 

Håller tummarna för att det inte är detta, med tanke på att det inte går att bota och även verkar svårt att behandla.❤️

Det är ledsamt att se detta bli vanligare inom vår ras Ju mer vi uppmärksammat det och ju fler som kan bidra till forskningen desto bättre för vår ras i framtiden Jag beklagar verkligen och hoppas att vad ni än beslutar blir det rätta för er och Hubbe ❤️

💜😢💜

# 8 Empati, skulle det stå. Som ni kämpat för och med Hubbe.

#1 Jag kommer kontakta dig ang Hubbe så fort jag hinner. Vi visade upp min Fiiina för en veterinär på söndagen. Han är hudspecialist och enormt intresserad av detta. De hade diskuterat det på en världskongress för veterinärer som han nyligen deltagit på. (Med på kongressen var även Leslie Lyons som just nu forskar på FCA inom vår ras.) Han vill gärna ha bilder och träffar gärna fler med misstänkt FCA. Han tog massor med bilder på Fiiina och vi kommer köra de extra milen för att använda oss av honom när hon ska kastreras.

Åh, hoppas att ni får hjälp. Var får man sjukdomen ifrån, är det via föräldrarna? Låter ju fruktansvärt smärtsamt för katten. Nu hoppas jag verkligen inte att Hubbe har det. Tack för att du bidrar. Det väcker ju tankar och man kommer att bli mer uppmärksam på sin katt.

😕 Jag blev så ledsen för er skull när jag såg bilderna. Lilla Hubbe ❤️

#11 det är från föräldrarna, det är en genetisk sjukdom. Har varit på födelsedagskalas idag och träffade då en kvinna med EDS, vi började prata om sjukdommen och hon berättade då att sjukvården inte vill operera henne och inte utför vissa behandlingar pga av hennes sjukdom. Hon är dock övertygad om att det finns olika varianter och att hennes är en mildare form. Bland annat berättade hon att vid narkos kan hon få problem med luftstrupen, glömde fråga men antar att det beror på slangar man får i halsen/näsan. Hubbe är ju opererad och han blev ju väldigt medtagen efter operationen. Jag har aldrig varit med om någon katt tidigare som blivit så påverkad. Det tog nästan två dagar innan han piggnade till så han ville äta. Han bara låg och sov och frös. Efter det tappade han rösten under flera veckor, det tog lång tid innan han kunde jama som vanligt. Han tyckte inte om när man strök honom under hakan då svalde han irriterat. Så hans luftstrupe måste blivit påverkad. Annars läkte ju såret som det skulle och huden höll som den skulle. Däremot såg man på ultraljud under några månader att ärrbildning i blåsan var kvar. Vi ultraljudade tre månader efter och då var det fortfarande ärr. Det var borta nu för 1 månad sen när vi gjorde nytt ultraljud. Men det är ju snart ett år sen operationen. Så jag började fundera på om man sett olika varianter på katt som ger lite olika symptom på dem med?

Ja det verkar ju vara olika allvarligt tex har alla inte skör hud Och som veterinären sa på specialen så påverkar det även bindväven invärtes. Det finns ju väldigt mycket bindväv överallt i kroppen

Broskringarna i luftstrupen hålls samman av bindväv så det är ju inte osannolikt att den blev mer påverkad än på en frisk katt

#13 det du beskriver om dålig läkning av bindväv (som bl a består av kollagenfibrer) stämmer ju överens med FCA, men vet inte om det finns andra diagnoser som också ger dessa symptom? Jättebra att du vill bidra till viktig forskning! Det här är en sjukdom jag hörde talas om för första gången i förra numret av Burmatidningen, och jag har fått uppfattningen att FCA är ny inom burma eller iallafall varit extremt ovanlig fram till nyligen. Undrar om någon här vet varför denna sjukdom ökar, om det kan bero på import från vissa linjer, eller…?

#16 Jag har fått uppfattningen att den INTE är ny men att det som vanligt har mörkats.

Nu mätte jag Hubbes skinn. 6 cm går det att lyfta. Han är ca 41 cm lång från nacke till svans. Sen försökte jag fatta hur man ska räkna men det var svårt. 6.8 blir det om jag dividerat talen med varandra men vad säger det?

6/41=0,146 dvs 6 cm är 14,6% av 41 cm. Han ligger alltså lite under det diagnostiska gränsvärdet på 19%. Det är ju bra!😃 Tror dock att han fortfarande kan få diagnosen beroende på hur hans kollagenfibrer ser ut om man studerar ett litet prov (av hans hud eller bindväv?) i mikroskop. Tycker ni gör rätt som tar upp frågan med en kunnig veterinär! Håller tummarna!😊 Kram

Det är ingen ny sjukdom hos burma. Har funnits väldigt länge. Ärvs från föräldrarna. Första gången jag hörde talas om sjukdomen var det hos svenska burmor. I Skåne.

Man kan ta blodprov för att säkerställa om det är denna sjukdom eller inte.

Tack #19 för hjälp med uträkningen :). Det såg ju lite positivt ut. Vi tar en sväng till vet ändå för prover så vi vet säkert. Frisk är han ju inte i vilket fall som helst.

#21 Hoppas du får hjälp av Burmaklubben att komma till insatta veterinärer, det ser ju ut som att det fått uppmärksamhet nu och det är bra

#20 Det finns inget blodprov som kan säkerställa diagnos om inte du vet något som andra missat

#16 Det är en sjukdom som funnits länge men tyvärr som så mycket annat så har det inte pratats om den och inte heller har man försökt ta reda på orsak eller anpassat avelsarbetet kring det
Nu får det mer uppmärksamhet och då hittar vi också fler drabbade katter
När an tittar på bilder av burmor på Facebook ser man många som man kan misstänka är sjuka i FCA.

#21 Jag har fått tips om en i Kumla som är specialintresserad av FCA. Tänkte kontakta honom. 1 tim 45 minuter att köra dit så det är ju överkomligt. Jag håller med om att det syns på en del bilder. Jag har sett flera som jag tycker ser ut som Hubbe i skinnet. Så visst syns det om man vet vad man tittar efter. Hoppas att det går att komma tillrätta med denna sjukdom och avla bort den ur rasen.

Det äldsta fallet jag känner till är på en dansk burma, född cirka 1984-85. Det finns en artikel skriven av en veterinär som var införd i Dansk veterinärtidskrift nr 19/1986. Känner också till två fall på svenska burmor födda i början av 90-talet.

När vi gjorde planerade testparningar för 10-12 år sen (som en del i en studie om hur en helt annan defekt på rasen nedärvs) så hade vi en kull där två ungar fick denna sjukdom. Men vi har inte sett det mer, varken förr eller senare…

Men vi hoppas på att det kan komma ett test. Det här är ju en sjukdom som innebär lidande för katten så att kunna undvika att para bärare är ju målet.

Håller tummarna att det går bra och uppfödarna blir mer uppmärksamma. Finns det alltså ett test att göra hos veterinären om man vill se om ens katt har det eller är bärare till det?

# 27 Nej det finns inget test ännu så vitt jag vet och enligt uppgift. Man kan ta biopsi som kan bekräfta avsaknad av collagen. Och mäta skinnet. Det är inget som kommer efter några år.

Ok, just det…. det är ni mäter skinnet. Såklart inte går att bekräfta via tester. Låter som en plågsam process för katten. Usch! Jag hoppas att mina kattungar klarar sig.

Men om de har det så skulle du märka det nu. Det är fortfarande inget som kommer med åren.

Jag har inte fått mina kattungar än, de kommer i sommar när jag är ledig.  🙂

Men du tittar väl på dem innan du köper dem och det är väl en burma och en Thai? Eller blandar jag ihop dig med någon annan? 🙂

Jag har inte kunnat hälsa på dem. Bara handpenning på den ena. De känns pålitliga och kända uppfödare, jag behöver inte åka dit för att hälsa på. Får ju bilder och videofilmer regelbundet. Det är bara jag som uppfattade det som att det "visar" sig efter en tid och inte på en gång. Mer det jsg är orolig för, dolda fel alltså. Det ska nog gå bra, de ser väldigt krya och pigga ut.

Jag tror också det går bra. Det är inte inte som att var och varannan burma får det.

#33 Kattungarna har onormalt löst skinn redan som kattungar och så förvärras det med tiden

😕 Oj, Sarah. Jag får hoppas på att det är så pass sällsynt att det inte drabbar just min burma. Han ser ju inte ut att lida utan tvärtom superbusig, äter jätte bra och gosig som bara den.

#36 Vi hoppas ju självklart att det inte ska drabba någon burma, men vi vet att det ökar för att uppfödare inte ser/bryr sig om detta problem
Som kattungeköpare kan det vara bra att vara uppmärksam och så hoppas vi att det snart blir ovanligt igen eller att vi kan få ett test för sjukdomen som hjälper oss i avelsarbetet

Gäller det bara burmor eller känner du till om andra kattraser har problem med det, Sarah? Det var svårt att hitta information på nätet om FCA. Kanske ni vet något mer om det?

DEt finns en studie från Australien som bara behöriga veterinärer har tillgång till än så länge. Tyvärr.

Sjukdomen finns hos katter, människor, hästar mm mm Det som vi vet nu är att antalet drabbade burmor ökar eftersom det är en ärftlig sjukdom som förbisetts Den första dabbade katt jag så i verkligheten var en huskatt som sökte för sår i huden ( arbetar på djursjukhus, är leg djursjukskötare)

Intressant att få veta hur pass lite information det är. Vi måste få bort det här. Tur att jag inte ska avla mina katter. Usch men vill ändå inte att de ska lida för de här dolda felen. Jag hoppas att det inte drabbar något djur. Låter ju smärtsamt att ha det så som de har det =(

Tråkigt att sjukdomen fått existera utan att uppmärksammas, när man söker på FCA dyker det upp information om att den förekommer främst inom amerikanskt korthår och himalayan (maskad perser) samt vanliga huskatter. Jag har även hittat några rapporter där man studerat FCA på en till flera burmakatter, när jag sökt specifikt "feline cutaneous asthenia burmese". Men som Sarah skriver så förekommer den inom flera djurslag. 

Det verkar vara en jobbig sjukdom, men som tur är så syns den ju redan när katten är liten, så om bara uppfödaren är medveten ska det gå att upptäcka innan försäljning, så att de som väljer att köpa en sådan kattunge vet om det från början och kan underlätta för sin katt så länge den mår bra och inte utsätta den för onödigt lidande.

Bra att man nu tar detta på allvar och uppmärksammar och studerar sjukdomen så att man kan utveckla ett genetiskt test, och på så vis undvika att avla inte bara sjuka djur utan även bärare. Jag hoppas att de snart ska vara möjligt att arbeta bort denna sjukdom!👍

Tyvärr finns det alltid uppfödare som tycker att utseendet går före hälsan och fortsätter som de alltid har gjort. Man får hoppas att domarna kommer att sluta premiera djur med sjukdomen.