Nu har jag varit på utställning med Nell och Sam igen. Vi var med i Nyköping i slutet av mars. Nell gillar ju inte att åka bil. För att göra bilåkandet trevligare hade vi köpt en ny stor fin canvasbur som bägge katterna fick gott om plats i. Buren nyttjades flitigt här hemma som sovställe och det lovade ju gott inför resan. Bägge katterna stuvades in i buren som fick plats i bakluckan på bilen. I baksätet stod deras vanliga transportburar som vi skulle bära in dem i till utställningen. Resan började ganska bra men efter 15 min ungefär så började Nell pyssla runt hörde vi. När vi åkt i ca 30 min så såg jag plötsligt en röd katt i backspegeln. Nell kom glatt gåendes till framsätet. Sambon fick hålla henne i knäet tills jag kom av E4 vid första avfart, vilket var Krokek. Ett litet hål i nätet hade hon gjort och sen lyckats pilla upp dragkedjan. Sam låg lugnt och snällt i buren. Nell stoppades in igen och vi fortsatte. 10 min senare var hon i framsätet igen. Där fick hon stanna även om hon inte alls tyckte det var kul. Vi försökte stoppa in henne i en av de mindre burarna men hon biter sönder tänder och river sönder klorna så vi fick ta ut henne igen. Hon skulle ju vara i fint skick på utställningen. Fram kom vi i alla fall och där gick allt bra. För en gångs skull så hamnade inte bägge katterna samtidigt hos sin domare utan jag hann visa båda med tid emellan. Sam fick en fin bedömning och blev ombedd att stanna för uttagning till nominering. Han förlorade den mot en fin britthane. Omdömet var att han fortfarande är lite babyface och behöver mogna lite mer annars var allt jättefint. Han är ju bara 1 år så han växer nog i sig. Han är förövrigt helt lugn och trygg. När vi satt vid domaren och väntade, vilket var en stund, så låg han nöjt i mitt knä och lekte med en vippa. Han blir inte rastlös alls utan verkar bara tycka det är trevligt. Han fick ett CAP som var hans första. Nell är numera helt lugn i buren, hon sover, leker, äter och använder lådan. Men utanför är det fortfarande lite väl läskigt. Jag hade köpt en fin blå påse att bära henne i och i den är hon betydligt lugnare. Men hon vill helst vara i påsen. Bedömningen gick i alla fall bra och domaren gillade henne. Hon fick fint omdöme och fick en nominering till panel. Till panelen hade jag ingen förhoppning för hon skulle upp mot en britthona som tagit 50 bis. Den honan vann såklart och med all rätta, hon är jättefin! Men jag var mycket nöjd och mitt mål var uppnått då Nell åkte hem med ett premier. Så nu ska hon få sluta sin utställningskarriär med flaggan i topp! Hemresan fick Nell åka i knä i framsätet. Hon var inte nöjd men vi kom hem. Jag tycker det här med utställning är roligt så nu får Sam följa med i fortsättningen. Nästa gång blir i Örebro då även min kompis ska ställa sin hona. Jag tror det kommer ett gäng till med burmafolk jag lärt känna. Det ska bli kul att träffa er där :)