Nyfiken på burman

Hej!
Har under en längre tid haft ett stort intresse för rasen burma. Har följt era historier här och blivit upp över öronen förälskad. Under min barndom hade vi en katt som var hälften burma och jag känner igen flera av hennes personlighetsdrag i era berättelser om era små hjärtan.
Men vill ju inte ge mig in i något oförberedd utan allt ska tänkas igenom och planeras, men tänkte ändå att jag kunde få lite input ifrån er kring hur ni ser på saken. Skulle en burma funka hos oss?

Jag och min sambo bor i ett tvåplanshus på ca 100m², vi har en tomt på 2000m² men bor bredvid en stor väg så planen är i sådana fall att katterna ska bo inomhus men få komma ut i koppel. Min sambo jobbar ca 12 timmar om dagen men är ledig onsdagar och helger, jag jobbar 6 timmar om dagen, fem dagar i veckan, men med restid kanske jag är borta närmare 8.
Bör det ringa varningsklockor redan där eller skulle dom kunna vara okej med att vara ensam dom timmarna? Förutom jobb så är vi inte iväg så mycket, max en helg någon gång ibland och då har vi folk som skulle komma förbi och titta till dom.
Har nog funderat mest på att skaffa en burmahona och en annan kattunge från katthemmet, är det en dålig idé? Bör det vara två burmor eller kan dom ha glädje av en annan katt också?

Vi spelar en hel del dator/tittar på film så burmans sociala aspekter är något som lockar väldigt mycket, att ha en kompis att ligga och mysa med, någon som håller en sällskap i köket och bara sprider lite extra glädje i livet. Sambon är väldigt mycket för själva lekbiten, att leka och busa med djur är nog bland det bästa han vet (Fast, vem älskar inte det?), så tror att vi kan tillgodo se aktivitetsbiten. Finns även planer på att bygga en form av klätterställning över en vägg i vardagsrummet samt att utöka husets yta med en inglasad veranda där man kan sitta och spana på fåglar dagarna i enda :)

Nu till det som kanske är mest utav en dealbreaker? Vi har två kaniner som är frigående i huset. Dom har ett eget rum där dom är instängda när vi inte är hemma, men annars så går dom fritt i huset. Är det så pass mycket jakt i burmorna att dom inte skulle lära sig skilja på familjemedlemmar och bytesdjur även om man tränar dom från att dom är små. I och med att dörren är stängd till kaninerna när vi inte är hemma så lämnas dom ju inte tillsammans utan uppsikt, men tror ni dom kan lära sig att koexistera?
Har en större hund på delad vårdnad med min mamma som är här en hel del också, hon bor med tre katter vanligtvis och funkar fint med kaninerna.

Så vad tror ni, är det kört eller skulle en burma kunna anpassa sig till livet med oss? Går inte i några planer än så om ni som kan skulle tycka att det är en dålig idé så är det något jag kommer respektera, jag är som sagt bara nyfiken. :)

burmamys

2017-06-18 17:05

Hej Evilina, vad roligt att du är nyfiken på burman!😃

Det jag tycker man framförallt ska tänka på med burmakatter är att de är aktiva katter med stort behov av att umgås, med hela familjen. Alla katter är såklart individer, men det som mest genomgående utmärker burmakatter är deras behov av att umgås, med både människor och andra katter, och andra djur. Det här är katter som vill vara med och delta i allt du och resten av familjen gör, bädda sängen, laga mat, gå på toa, m.m., och de kliver mer än gärna på tangentbordet för att få din odelade uppmärksamhet om du sitter för länge vid datorn (dvs mer än 5 minuter).😂

Arbetstimmarna som ni har är ju väldigt normala, så länge ni skaffar två katter (så de kan underhålla varandra) så ser jag inte det som något problem egentligen. Det går oftast bra att köpa en burma och så adoptera en hemlös katt, det ni ska tänka på där är att välja en katt som är kattsocial och aktiv, så att de får stort utbyte av varandra. Tänk också på att två aktiva och nyfikna katter kan hitta på en del hyss medan ni är på jobbet. Bäst är att kattsäkra hemmet, dvs barnsäkra i tre dimensioner!😉

Många burmor har lätt för att lära med klickerträning och kan lära sig en hel del trix. De flesta katter behöver lära sig att gå i koppel, men om ni tränar inomhus först så brukar det bli väldigt uppskattat att få gå ut på koppelpromenader sedan! Olika fodergömmor är mycket uppskattat, likaså att jag varierar leken med olika vippor, bollar, tuggdjur m.m. Naturligtvis leker de också med varandra, de leker jaga-jagas och brottningslekar, jagar insekter eller sitter på balkongen och spanar efter fåglar eller jamar på grannens hund. Men de älskar också att krypa upp i knät och kela, helst flera gånger varje dag. Som alla katter gillar de rutiner och vänjer sig snabbt vid de rutiner som gäller, och påminner också ofta sin familj när det är dags att äta, leka, sova, m.m.

Den stora hunden blir säkert inget problem, så länge den inte leker för hårt eller får för sig att jaga katterna på ett aggressivt sätt (om hunden ser dem som bytesdjur). Ett stort djur kan skada ett litet djur av misstag. Burmakattungar brukar vara självsäkra och nyfikna och kommer antagligen ta kontakt med hunden och bjuda in till lek, och även vilja sova tillsammans med hunden.

Att ligga i hög och tvätta varandra verkar vara ett stort behov hos alla burmakatter, och jag känner till flera burmor som delar hem med minst en hund. Så länge hunden också ser katterna som familjemedlemmar brukar de till slut lära sig att sova i hög och tvätta varandra. 😍

Eftersom hunden hälsar på regelbundet kan det ta lite längre tid innan hunden och kattungarna lärt sig umgås. Jag tror det kan vara klokt att ha ett rum som är en fredad zon för katterna, där de kan komma undan om de upplever hunden för intensiv. Där bör deras lådor vara, så de alltid kan gå på toa i lugn och ro.

Så var det detta med kaninerna. Jag tror absolut att en burma som fått växa upp med kaniner lär sig att dessa är en del av familjen. Men, om burman närmar sig kaninen för att hälsa och kaninen blir rädd och skuttar iväg kommer burman troligtvis se det som en invit att leka jaga-jagas i full fart genom hela lägenheten, över soffan och upp på hyllor och i klösmöblerna, och det kan ju upplevas väldigt skrämmande för en rädd kanin. Jag tror det är viktigt att dina kaniner är coola och relativt orädda för att kunna fungera bra med burmakatter, det gäller särskilt under de första två åren tills katterna mognat ordentligt. För att det ska fungera med en mer nervös kanin så måste ni vara beredda på att träna katterna att lämna kaninerna ifred, vilket kan ta lite tid med tanke på att kaninerna är frigående. Jag skulle dock inte bli förvånad om en cool och lugn kanin till slut ligger i hög med och blir tvättad av burman.

Nu blev det här väldigt långt men jag hoppas jag fått med det mesta. Säg till om det är något mer du undrar över!