Sindra har flyttat
Jag har väntat så länge på att få ta hand om Sindras kull, och är så fäst vid denna speciella bus- och goskatt, så det känns hemskt ledsamt nu.
Här kan du läsa om tiden sedan Sindra kom hem från två månaders vistelse hos den utvalde prinsen Sigge:
http://burma.ifokus.se/discussions/59bfb59cce12c40a55000008-valkommen-hem-sindra?discussions-1
Lördag eftermiddag, bara några timmar efter att jag skrivit det senaste inlägget hände det som inte får hända: Sindra attackerade Simon. Hon smet mellan mina ben och rusade rakt på Simon, och så rusade de så snabbt att jag knappt hann uppfatta var de var, vrålandes från rum till rum, tills de stannade under sängen i sovrummet. Båda morrade och lät som om de var sekunder från att slåss på riktigt, men då fick jag tag i Sindras bakben och drog henne sakta men bestämt mot mig. När hon var helt utanför sängen plockade jag upp henne, hon var stel i hela kroppen men litar ju på mig och lät mig bära henne till gästrummet, där jag la henne på sängen, sa "stanna" och stängde och låste dörren.
I den stunden insåg jag att det här går inte. Gick tillbaka till sovrummet, Simon låg kvar under sängen med stora ögon. Jag pratade mjukt med honom och han tittade för ett ögonblick åt mitt håll. I vardagsrummet låg Saga mellan fåtöljerna och tryckte. Hon tittade upp när jag kom, och hoppade upp till mig i soffan och kröp in under filten. Jag kontaktade uppfödarna och vi kom överens om att Sindra tyvärr måste flytta. Eftersom det var bråttom med tanke på hennes dräktighet så skulle vi båda leta efter ett lämpligt hem. Efter en och en halv timme kom Simon ut från sovrummet, och jag kunde känna igenom honom och konstatera att även om han var chockad så var han inte skadad fysiskt.
De följande dagarna letade jag intensivt efter ett bra hem för Sindra, jag fick hjälp av flera vänner och deras nätverk. Stort tack till alla som hjälpt till! Tuuli och jag ville dock inte lägga upp en annons om det gick att undvika, eftersom risken är större att man får svar från oseriösa eller de som bara inte vet vad det innebär att ta hand om en kull kattungar.
Dagarna efter attacken var framförallt Simon och Sindra mer nervösa och stressade. Varje gång jag behövde öppna Sindras dörr, även bara för att hämta ut hennes matskål, måste jag först hämta Simon och Saga och stänga in dem någonstans. I början var det ganska enkelt eftersom Simon höll sig nära mig i princip hela tiden, dag som natt, men efter att jag gjort det några gånger började han att gå undan när han såg vad jag ville. Så jag fick lägga tid på att locka fram Simon först, och så bära en motsträvig Simon till det rum jag ville stänga in dem i, stänga dörren och så hämta Saga och stänga in henne också, innan jag kunde öppna Sindras dörr.
Jag har inte kännt mig bekväm att sitta lika mycket hos Sindra i hennes rum de här dagarna, så det har blivit kortare stunder, och samma dag som attacken blev det inte av alls. Sindra har varit mer orolig och fått lite tendens att markera om jag klappar henne för snabbt eller på fel ställe, och hon har inte haft ro att vila utan trampat runt mest hela tiden. Den här bilden är den enda där hon faktiskt satt ner i mitt knä, dagen efter attacken. Men det syns att hon är stressad.
Varje gång jag släppte ut Sindra i lägenheten gick hon direkt till rummet där Simon och Saga var instängda, och försökte öppna dörren. Jag lockade på henne och kunde då distrahera henne en liten stund, men snart var de mer intressanta än mig. När jag stängt in Sindra igen satt alltid Simon längst in i det bortersta hörnet och tryckte. Stackarrn.
Sista tre dagarna har Sindra inte riktigt haft ro att äta ordentligt, så jag har fått handmata henne. Ibland har det gått bättre då, ibland inte. Stackars liten!
Efter flera dagars letande, då några potentiella familjer dykt upp men sedan antingen ändrat sig eller så har det varit något som fått oss att tveka, blev det så att vi bestämde att Sindra ska flytta till en uppfödare som Tuuli känner väl, och som har många års erfarenhet av att vara jourhem, både innan hon blev uppfödare och senare. Jag tror och hoppas hon kommer att få det bra där, när hon väl har landat och vant sig vid den nya miljön och de nya människorna.
Så igår var det dags att åka. Sindra fick se mig packa och jag småpratade med henne, så hon hann förstå att hon skulle åka iväg. Skickade med mat för dagen, en hel påse av hennes favoritgodis, hennes fodergömmor, den stora yllefilten hon haft i sitt rum, hennes sele och den leksak hon tyckt om att leka med nu när hon blivit tung och rund. Det är förresten den leksak vi fick av en vän för inte så länge sedan, som Simon bar omkring på ett tag som om det var en bebis!
Simon och Saga reagerade mycket starkt när Sindra hade åkt igår. Jag hade stängt in dem medan jag plockade ihop Sindras saker och satte henne i buren. Så snart jag öppnade dörren förstod de vad som hänt, och de skuttade och rusade runt i lägenheten, hoppade i alla möbler och lekte och stojade tills de båda sträckte ut sig tillsammans i soffan och somnade!😍
Simon och Saga njöt av höstsolen imorse på balkongen. Tänker på lilla Sindra och ser fram emot att få följa henne och den kommande kullen även om de kommer vara hos den uppfödare som Tuuli valt åt Sindra. Hemma är det tomt, men Simon och Saga är glada och harmoniska igen. Det viktigaste för mig är att alla mina älsklingar får må bra nu. ❤️
Tack snälla Aleya ❤️
Känns extra sorgligt med tanke på hur goda vänner alla katterna var innan Sindras resa till hankatten. Om det bara hade handlat om att Simon och Saga skulle släppa in en ny katt i gemenskapen hade det varit klart för länge sedan. Det är lätt att vara efterklok men när jag tänker tillbaka fanns små tecken med början helgen då jag var på sjukhus. Och ju längre tiden gick, ju tydligare blev det för mig att det var Sindra som inte accepterade Simon.
En möjlig förklaring till detta, som jag hört från en uppfödare, är att Sindra uppfattar Simon som en (fertil) hankatt, i och med att han parat henne flera gånger då hon löpte. Bland förvildade katter förekommer det att hankatter attackerar ungar de inte själva är far till, så honkatter har ibland en instinkt att försvara de ofödda bebisarna i magen.
Nu är det som det är och jag hoppas Sindra får det bra i sitt nya hem.
Tråkigt att det inte fungerade, men som Aleya skriver så var det nog bäst så. Med tanke på att Sindra ska föda snart så är det ju viktigt att hon inte är stressad, och det är även viktigt att Simon och Saga har det bra.
Dessutom tar det väldigt mycket på ens eget psyke att ha denna oro, och du behöver själv lugn och ro för att kunna läka din kropp. Cancern i sig är ju väldigt tröttande, så det sista du behöver är att gå och oroa dig för att katterna inte mår bra.
Bra att du får möjlighet att följa Sindra även i fortsättningen, så jag hoppas att vi får se bilder på hennes småttingar när det väl är dags. Men först och främst ska du tänka på dig själv och se till att du orkar med. 🤗
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
When the last tree is cut, the last fish is caught, and the last river is polluted; when to breathe the air is sickening, you will realize, too late, that wealth is not in bank accounts and that you can't eat money. -Alanis Obomsawin, filmmaker
Tack så mycket Carmarino❤️ Och du har helt rätt. Jag kände när hon hade åkt att jag själv var helt matt och trött av all oro de senaste dagarna. Så jag är ledsen men också lättad. Dessutom har arbetsbördan minskat markant med tanke på hur omständigt allt blev de sista dagarna. Det är verkligen tur att jag är fodervärd till pålitliga och omtänksamma uppfödare, och inte behövde stå ensam i detta!🌺
Ja, det gäller att välja med omsorg, och det har du ju lyckats med. 🙂
Även om det känns tråkigt nu, så är jag säker på att det kommer att lösa sig till det bästa för er alla fyra.
¡ɹnʇɐuƃıs ɯos uǝp ɐɥ ɥɔo uǝʇxǝʇ ɹäɥ uǝp ɐɹǝıdoʞ ʇʇɐ ɹöɟ ɹɐlʞ åsʞɔo uɐʇn ʇɹɐɯs ɐɹɐq ǝʇuı np ɹä ɹäɥ ʇǝp ɐsä1 np uɐʞ
When the last tree is cut, the last fish is caught, and the last river is polluted; when to breathe the air is sickening, you will realize, too late, that wealth is not in bank accounts and that you can't eat money. -Alanis Obomsawin, filmmaker
❤️
#2 jag kan förstå att hon reagerade på det sättet emot Simon. Då jag vet sedan tidigare att hanar kan göra så, och det var min första tanke då jag hörde att hon flygit på han. Att hon bara tänker på att skydda ungarna liksom. Jag hoppas nu att Simon och Saga känner att det är lugnt och att Sindra får det bra där hon är nu. Och det är ju bra att du kan följa henne fast hon är hos någon annan. Så sköt nu om er alla ni. 💖
Memento mori
Medarbetare för Julen
Precis. Sindra har ju inte plötsligt blivit "elak" utan de var båda väldigt rädda för varandra och stressade av att bo i samma lägenhet. Och Sindras rädsla för Simon ökade i takt med att magen växte. Tack, jag försöker sköta om mig själv, och är glad att jag kan få fortsätta följa Sindra, om än på avstånd. ❤
Så tråkigt att det blev så men den bästa lösningen så alla mår bra. Du får njuta av de andra två och förhoppningsvis blir Sindra nummer ett på nya stället.
Tack så mycket Björksätter ❤ Nja nummer ett blir hon inte i och med att nya stället också är en uppfödare med egna fertila katter. Men uppfödaren är som jag skrev tidigare mycket duktig och har erfarenhet av att vara jourhem, så hon blir väl omhändertagen, även om hon nu måste bo i ett rum.
💜 no more words. Skönt att få fokusera din hälsa. Sindra kan alltid komna tillbaka senare och förhoppningsvis funkar bättre när hon inte har bebisar att tänka på.
The goal with freedom of speech is not to convince others to think like you, the goal is to spread the message so that people can decide what's right.
Det är jättekul att Sindra väntar bebisar!!! Men vad tråkigt att det inte riktigt funkar att ha henne hemma hos dig. Men det är ju viktigt att alla katterna mår bra och du har fattat ett bra beslut för alla dina 3 katter!!! När Sindra fått sina kattungar och de hamnat hos sina slavar, kommer Sindra hem till dig igen???
#12 och #13 Tack så mycket för omtanken!❤ Precis som ni skriver så är planen att Sindra ska få komma hem igen när hon är kastrerad och förhoppningsvis inte längre reagerar på fertila katter. Eller ja, Simon är ju inte fertil men verkar uppfattas så av Sindra. De rapporter jag fått hittills tyder på att Sindra tar den här flytten bättre. Hon har varit framme under dagen, jamar och fräser lite när man går in till henne men åt redan under dagen några hjärtan. Sitt godis åt hon utan att tveka så hon fick ett godisspår till matskålen med MUSH mosat i vatten. Känns skönt att det verkar gå lättare den här gången! ❤
Så sorgligt att det skulle gå som det gick! Men du fattade rätt beslut. Alla måste må bra. Även om det svider i hjärtat. Det är svårt att föra ihop katter som varit på parning med de andra hemma. Burmor är väldigt doftkänsliga. Har det gått lång tid dessutom innan honan som varit på parning kan det bli ännu mer knepigt. Det är andra förutsättningar som gäller när Sindra kommer hem igen, men då har du tidsfaktorn att ta med i beräkningen. Ej att förglömma att burmor är väldigt kloka katter och har bra minne. Försök komma på saker som kan avleda minnet. Jag förstår att du gärna vill ha hem din älskade Sindra igen. Man blir så fäst vid dem. De är mer än en katt, de är ens goda vänner i vått och torrt. Du har inte funderat på att ta hem en unge efter Sindra i stället för Sindra? Jag tror att en sådan lösning har större förusättningar att lyckas än om du tar hem Sindra själv. Jag förstår att det är det du helst önskar. En tröst är i alla fall att du får tillfälle att hälsa på Sindra och hennes bebisar. önskar dig och dina katter allt gott! ❤❤❤
Tack så mycket för de vänliga orden ❤ Precis som du skriver vill jag allra helst få hem Sindra när allt är klart, men är samtidigt medveten om att det kanske blir svårt. Jag har sagt till uppfödaren att de måste först bedöma om kastreringen haft tillräcklig effekt för att det ska vara sannolikt att alla tre katterna blir goda vänner igen. Sindras välmående är viktigare för mig än att jag får hem henne. Det är inte säkert att det blir någon unge över till sällskap, det finns önskemål om tre ungar till avel, och vi vet ju inte hur många kattungar hon kommer att få, och hur de kommer se ut. Om jag utgår från föräldrarnas temperament så bör inte det utgöra något problem, och jag förväntar mig inte heller några hälsoproblem, så det blir sannolikt utseendet som avgör vilka ungar som blir lämpliga för avel. Så där finns inga garantier, syftet med att Sindra får en kull är ju för att tillföra nya gener till burmarasen. Men visst skulle jag kunna tänka mig att ta en unge istället, om det är bättre för katterna. Nu väntar jag med spänning på hur det ska gå för Sindra och hennes blivande kull!
Starta ny diskussion