En burma är en helt underbar ras, och själv så har jag växt upp med dem. Vår familj skaffade den första burman när jag var två år, en brun burmahane. Jag kommer så klart inte ihåg allt från när han var ung, men konstigt nog kommer jag dock ihåg när vi hämtade hem honom, och han var en helt speciell katt den här Napoleon. Han var både inne och ute, jag kommer ihåg hur han alltid skulle följa med när man gick ut på promenad, tog man cykeln så hoppade han upp på packethållaren, sparkade man så då satt han glatt och åkte med, och stod bilden öppen så var han fösrt in. Han var med oss barn hela tiden, och sova det skulle han göra tätt intill våra huvuden, dock lite problem när allergiska kompisar kom och övernattade minns jag 

Han var med oss länge också, blev drygt 15 år innan han somnade in (ca 14 år på bilden). Han hann få en kull hos oss, med en choklad hona (Maja) som vi också hade, där vi sparade en hona (Marion), tyvärr blev det inga kattungar efter henne och de båda var fantastiska individer och har nu båda lämnat oss i ljust minne bevarade.

Vi hade även balineser sista åren jag bodde hemma, även de med underbart temperament. När jag sedan flyttade hemifrån så stod valet mellan en burma eller oriental, men det blev burma och det är inget som jag ångar, de är helt underbara!  

  Ja, det är lite om varför det blev burma för mig  

Berätta gärna lite om er och varför ni har burma också.