p { margin-bottom: 0.21cm; }

Hej!

Många ställer sig undrande till varför vi inte lånar ut våra avelshanar, och jag tänkte försöka förklara så att kanske i alla fall någon kan förstå det…

För avelsbasens skull är det viktigt att så många OLIKA hanar som möjligt används i avel. Inte att så många uppfödare som möjligt använder samma hane.

För om en snygg och trevlig hane finns tillgänglig för avel så uppstår gärna något som kallas matadoravel, alltså att en och samma hane blir pappa till ett väldigt stort antal kullar. Vi har sett detta hända ett antal gånger under åren. Och då blir variationen av genuppsättningar till slut väldigt liten.

Vi lånade ut en hane en gång… Jag bad honkattägaren att, om de sålde hanar till avel, se till att de inte överanvändes. Men en son till vår hane fick ändå väldigt mycket ungar efter sig, som gick vidare i aveln.

Såklart hade vi behållit döttrar att avla vidare på och när vi skulle leta hane, så blev det tvärstopp - I stort sett alla hanar var ju släkt med de honor vi sparat.

Så vi blev tvungna att köpa in en egen ny hane att para dem med, och redan då bestämde vi att han inte skulle lånas ut, för att undvika att samma sak upprepades igen.

Jag gjorde tidigare en del besläktade parningar, men för cirka 5-6 år sedan sedan gjorde vi vår sista närbesläktade parning, då vi erfarit att negativa egenskaper som förstärks (som de ju gör, likväl som de positiva) inte visar sig förrän efter kanske 2-3 generationer.

Vi har som princip att ha MAX 4-5% IC på 9 generationer! (jag kommer snart att göra ett separat inlägg om detta också)

Så för oss är det alltså viktigt att så många uppfödare som möjligt köper nya hanar. För detta är det enda sättet att få många OLIKA hanar att bidra till genpoolen.

Man kan kanske inte ha en egen hane hemma, men man kan placera den hos en fodervärd och ta en kull eller två innan den blir kastrat. Det går såklart inte att ha åldersgräns i kontraktet när hanen ska kastreras, då blir det svårt att få en bra värd. Men burmahanarna blir könsmogna tidigt, många klarar att para redan vid 8-9 månaders ålder.

Om alla uppfödare åtminstone NÅGON gång tog kostnaden och besväret, så skulle mycket vara vunnet, men det finns uppfödare som hållt på i massor av år men aldrig bidragit med en enda hane…

Och förresten blir det inte så dyrt, man får ju gratis parning :-)

Man kan ju se allt på olika sätt… det vi hör andra uttala sig negativt om, ser vi som positivt…

”Håller sina linjer för sig själva”. Ja, men det är ju jättebra, annars hamnar vi ju återigen i samma sits som i exemplet ovan.

”Man ska samarbeta med varandra och inte motarbeta” Jadå, vi samarbetar med flera andra uppfödare. Hur man gör när man motarbeter vet jag inte, det får någon annan förklara…

”Minskar spridningen av avelslinjen” Ja, såklart. Befintliga linjer ska inte spridas för mycket, då blir ju alla återigen släkt med varandra, Man ska istället regelbundet tillföra NYA avelslinjer.

Hälsningar

Anne Nordström

______,,,^..^,,,______________

S* Pia-Pizzi's Burmese since 1987

SVERAK certified diploma breeder

anne.nordstrom@lsn.se

http://www.pia-pizzis.se

Jag tycker det är viktigt att uppfödare lär sig att motstå trenden att para med den hane som är mest "inne" eller den som finns närmast. Även att våga para med en oprövad hane

Just nu ser man tydliga geografiska trender, och på så sätt blir det flera kullar efter samma hane på väldigt kort tid. Istället vore det bättre om man försökte sprida kullar under ett längre tidsperspektiv, då kan man hinna utvärdera vad hanen har för ev svagheter/defekter som går i arv innan man har låtit 10 kullar födas.

Det behövs lite mer eftertanke än att ALLA ska få använda ALLA hanar