Och jag vill bara tillägga att detta är mitt sätt att göra det på, och mina egna val!  Som är utarbetade efter åravis av erfarenhet, många lyckade parningar men även lite "trial and error"

Alla andra får tycka som de själva vill och göra sina egna val…

Ja det är ju lätt att bryta muntliga avtal när det är till ens fördel.

Vi har alle den frihet til å ta egne valg, heldigvis :-)

Opps, jeg visste ikke at "enter" sendte inn innlegget, beklager. Jeg vil legge til at jeg er veldig glad for at vi i Norge har mulighet til å registrere kattunger på stamtavle klasse 2. Kun oppdretter kan åpne stamtavla for avl om katten likevel skal brukes. Vi har veldig få burmeserlinjer i Norge, jeg er den eneste oppdretteren som har importert fra utenfor Skandinavia såvidt jeg vet. Jeg har vært veldig restriktiv med utlån av hannkatt, veldig få katter er solgt til avl… Likevel er jeg nå litt i samme situasjon som du var i Anne. Jeg skulle ønske at andre også ville ta den jobben og kostnaden det innebærer å importere men antar at det blir jeg som gjør det igjen. Og da blir det igjen jeg som bestemmer om jeg vil låne ut hannkatt eller ikke, og hvor mange kattunger som skal selges til avl

Om man väljer att tillämpa tidig kastrering ställer ju det höga krav på uppfödaren. Det krävs ju verkligen att man tänker igenom vilka individer och hur många man kastrerar så att man inte målar in sig i ett hörn och kastrerar bort alla möjligheter. Min erfarenhet är dock att uppfödare som kastrerar tidigt är mer benägna att behålla fler katter för eventuell avel i sitt katteri eller hos fodervärdar dvs. man behåller inte en och kastrerar alla andra utan man försöker sprida sina risker. Alla vet vi ju att en hona snabbt kan försvinna ur avel pga. en svårbehandlad livmoderinflammation.

Sedan jag började kastrera tidigt har lite över 40% av de katter jag fött upp gått vidare i avel (främst hos mig själv, men även hos en annan uppfödare). Jag tar då inte särskilt många kullar på varje individ, men jag tycker det är en acceptabel siffra. Jag har inte direkt riskerat att utrota linjerna som en del vill mena att tidig kastrering lätt gör.

Restriktioner har fått en negativ klang hos många uppfödare iom Sverak's förbundsordförandes många spalter av personliga åsikter

Det är ju egentligen bara en skriftlig överenskommelse så att man vet att det blir som man sagt även om man skulle sluta sitt samarbete. Jag tror att de flesta köp föregås av någon form av önskemål från båda sidor.
Tex om jag importerar en katt så tycker jag att det är en rimlig överenskommelse att jag inte säljer tillbaka en direkt avkomma till ursprungslandet, ffa om deras burmapopulation är lika liten som i Sverige
Med ett skriftligt avtal mellan två uppfödare blir det juridiskt hållbart

Jag har hört uppfödare kritisera restriktioner som är rena "slavkontrakten" som en del kallar det. Men varför köper man en katt under de omständigheterna?
Restriktioner är ju ett avtal som båda parter accepterar, och om man inte vill acceptera villkoren så finns det säkert andra uppfödare man kan köpa katt av istället?

Jag har ett flertal katter inköpta med specifika restriktioner men inga av dem begränsar mig på något sätt i min egen avel. Då skulle jag inte skrivit på dem. Avtalen är dessutom skrivna så att det finns möjlighet till diskussion om det skulle uppstå tillfälle där jag vill "omförhandla" villkoren.

Dessutom känner jag det som en säkerhet att köpa avelskatt från uppfödare som praktiserar restriktioner, då vet jag att andra uppfödare som köper katt från samma ställe inte kan hänge sig åt tanklös matadoravel med samma linjer som jag själv köpt

Tidig kastrering är som alla redan skrivit ett bra sätt att skydda sina kattungar från att hamna i tvivelaktig avel (matadoravel, blandrasavel etc). Men det innebär att man som uppfödare får tänka sig för många gånger innan man tar beslut om hur många och vilka individer som ska sparas. 
jag är för att arbeta med fodervärdar så gott det går om man vill spara fler individer än vad som låter sig göras här hemma.

Utan att på ngt sätt klandra ngn för dennes åsikter betr. restriktion/kastrering av kattungar innan leverans o.dyl., alla har rätt till sina åsikter. Även de som icke delar dessa åsikter.

Dock kan jag inte erinra mig att Anne har haft ngn hane som lånats ut så att det blev många barn och barnbarn runt om, så att det blev svårt att hitta avelspartner. Däremot kommer jag ihåg att Anne inköpte två honor vars uppfödare gärna såg att man parade tillbaka på pappan och det föddes många kullar efter far - dotter parningar under en period i södra Sverige. Det kan möjligtvis inte vara dessa kullar Anne åsyftar?

Under denna period fanns andra hanar i södra Sverige så helt hopplöst var det inte. Vidare fanns det gott om hanar i hela Sverige i Burmaklubbens avelshaneregister. På den tiden kunde man för en billig penning sända sin katthona med flyg när hon skulle paras. Det var enhetspris i hela Sverige. Jag har själv använt mig av den möjligheten flera gånger för att få in andra linjer.

// Ilga

Jag har en hona efter avkomma från den hane Anne pratar. Kullbrodern till min honas mamma har fått många avkommor som gått vidare i avel Jag har själv upplevt svårigheten att hitta katter i Sverige som inte är närbesläktade, men det har även lärt mig vikten av import, restriktioner och tidig kastrering

Nämen ilga, det minns du väl?! Den hane jag refererar till är Burton, som jag en gång lånade ut till dig. Och jag skrev barnbarn och barnbarnsbarn - inte barn!

De inköpta honorna föddes 1988! Mina första honor! Jag var ny och lyssnade och litade på andra uppfödare. Väldigt många gjorde en massa galen inavel, och jag, som var ny då, trodde att det var helt normalt och "gick på" pratet om hur bra det var. Men om man tittar på stamtavlor från 80-90-talet så kan man verkligen undra vad fasen burmauppfödarna, inklusive mig själv, höll på med! Inga avkommor efter de båda honorna finns för övrigt kvar i min avel.

Men oj, jag har i alla fall tillägnat mig nya kunskaper och lärt mig av misstagen som jag gjorde då!!!
"Trial and Error!" som man säger

Nämen Anne, det vet du väl? Köper du en avkomma (Burton) vars far och farfar har många avkommor efter sig, begränsar du redan vid anskaffandet möjliga avelspartner, vilket inte har med min honas parning med Burton att göra. Dessa två katter var dessutom helt obesläktade och var således en tillgång, vilket deras avkommor också var.

Burtons far har 51 avkommor efter sig och farfar har 24 avkommor registrerat i SVERAK, men sannolikt fler i andra länder då han ej hade sitt hemland i Sverige. Burton själv har 63 avkommor efter sig. Andra söner och en dotter efter Burtons far har 12, 8 12, 8, 4 och 9 avkommor efter sig. Så skyll inte på min släkt att du hade svårt att hitta avelspartner till Burtons döttrar!

Jag hade inköpt en hane vars föräldrar hade australiensiska linjer som jag hade haft för avsikt att para med mina 3 honor vid denna tidpunkt. Då det visade sig att det fanns hypokalmibärare på dessa linjer fick jag kvickt sadla om. Valet föll då på en hane längre norrut för 2 av honorna men då jag höll det för oklokt att para alla med en och samma hane föll valet på Burton för den 3:je honan, trots att hans förfäder hade många avkommor efter sig.

Vid samma tidpunkt parade du en hona med en hane ur min uppfödning och behöll två avkommor i avel. Litet senare parade du också med ett barnbarn efter min släkt nämligen en hane som Hedlunds äger. Så visst hittade du avelspartner.

Vidare kan nämnas att du har använt Burton i far - avkommor parningar och att du fortsätter med samma släkt som nämnts ovan, om än i mindre skala än tidigare. Kull har fötts för ca ett år sedan med denna släkt. Bintang Big Bang var stamfadern under denna period.

# 8 Sarah, v.v. se ovan vad gäller dina svårigheter att hitta avelspartner. Kan även påpeka att redan på den tiden hade vi ett begränsat avelsmaterial som gjorde det svårt att hitta avelspartner. Vi behövde redan då fler hanar efter flera olika linjer.

// Ilga

#10

Självklart är man medveten om vad man köper för stamtavla, för det är ju inte så att man kan undvika vissa svenska katter som gått mycket i avel om du köper din katt i Sverige

Sen får man göra det bästa av situationen och jag ångrar på inget sätt min stamhona och hennes linjer, men det ger mig en utmaning i aveln