Idag är det många som skriver att Biologiskt Anpassad Rå Föda är det bästa för katten, men avstår antingen för att de tycker det verkar svårt och krångligt, eller för att katten inte vill äta rå mat. Nu har jag barfat Simon och Saga sedan strax innan jul, så nu är det 5 månader, och de har båda älskat den råa maten redan från start!

http://burma.ifokus.se/discussions/54ce02598e0e7413440004f3-barfar-ni-era-burmor-erfarenheter

Jag har ingen bra lösning för er som måste truga katten annat än genom att ge den kokt föda, och så korta koktiderna successivt, men jag vill gärna dela med mig om hur enkelt det faktiskt är att barfa! Jag har också lagt till lite info som jag tagit till mig när jag läst om vad och hur katter bör äta för att må så bra som möjligt under ”Effekter av Barf”. 

Mitt recept på barf

Detta grundläggande recept på proportionerna i maten finns, med mindre variationer, på många olika sidor som förespråkar barf:

Varje dag:
62-75% Kött av varierande djurslag. Köttet ska gärna innehålla mycket fett.
10-20% Kycklinghjärtan (eller delar av hjärtan från andra djurslag)
5-8% Kycklinglever (om du ger nötlever bör du hålla dig till 5%)
10% Ben (med lite kött och fett på) exempelvis revben, kalkonhals eller kycklingvingar, kan ges 1-2 gånger i veckan för att kunna ge en större bit. Alternativt pudra lite standardt benmjöl på köttet.

_    Varje vecka:
_1-2 rå äggula. 1 tsk laxolja om veckans kött varit relativt magert.

Hur mycket och hur ofta?

En vuxen katt bör äta 2-5% av sin vikt per dag. Den exakta mängden får man prova sig fram till eftersom det beror på kattens metabolism och aktivitet. Kastrerade katter får ofta lägre metabolism, och lugna/inaktiva katter gör av med mindre energi.

Simon får 2-3% av sin vikt, och Saga som är igång hela tiden får 4-5% av sin vikt. Eftersom Simon väger 5,5 kg ska han äta 110-165 gram per dag. Saga som väger 2 kg ska då äta 80-100 gram per dag. Olika sorters kött har olika densitet och energi, så att väga exakt är inte nödvändigt eller ens tillräckligt. Däremot är det viktigt att jag observerar mina katter så jag kan anpassa portionerna utifrån om de skulle öka eller minska i vikt.

Utifrån den litteratur jag tagit del av har jag dragit slutsatsen att katterna bör äta flera jämnstora måltider, utspridda över dygnet. För få (1-2) kan ge för kraftigt höjd pH efter måltiden som ökar risken för urinvägsproblem, och får många (8->) ger ökad risk för dålig tandhälsa. Sedan är det svårt av praktiska skäl att ge många måltider när man arbetar.

Jag ger Simon och Saga mat 3 gånger per dag på vardagar (morgon, direkt när jag kommer hem på eftermiddagen, och innan vi ska sova på kvällen) och 4 gånger på lediga dagar (dvs lägger till en lunch).

Hur jag gör

Jag brukar köpa tre paket kycklinghjärta och två paket kycklinglever i vanlig affär och portionera dessa. Jag tar en rulle folie och drar av en remsa som är tio cm, och delar den i tre eller fyra delar. Varje sådan del blir ett paket! Paket med hjärtan: Fem hjärtan är lagom för Simon och Saga tillsammans. Paket med lever: De får två små leverbitar som motsvarar två hjärtan i volym.

Jag köper även kycklingvingar, små kycklingklubbor eller lammrevben, och lägger i plastpåsar, en påse per dagsportion för mina två katter.

Köttet jag köper ska innehålla 10-40% fett, men jag försöker hålla det runt 20%. Högrev, fläsk, kycklinglår med lite fett och skinn, köttfärs med högre fetthalt och entrecot innehåller lite mer fett. Stek av nöt, lamm, m.m. är magrare. Kött med ben innehåller nästan alltid mer fett. Jag har en låda i frysen där jag förvarar plastpåsarna med kött. Eftersom köttfärs av nöt är bra skonkost så ser jag till att ha lite nötfärs hemma ifall någon av dem skulle behöva det. Jag lägger också alla köttben på ena sidan i lådan så de är lätta att hitta.

I en annan låda har jag påsar med paket av hjärtan (vit klammer) och lever (grön klammer) och MUSH.

Till frukost brukar jag ge katterna MUSH bullar. Varje bulle väger ungefär 25 gram och eftersom jag inte har någon köksvåg jämför jag med dessa när jag ska uppskatta kattens portion per dag.

Jag tar fram nästa dags mat på kvällen när de får sin kvällsmat, och lägger det i en matlåda i kylskåpet. En dagsportion innehåller två bullar MUSH, ett paket kött, ett paket med fem hjärtan och ett paket med två små leverbitar.

Jag har även benmjöl och laxolja hemma men ger dessa endast vid behov. Äggula får de 1-2 gånger per vecka för extra vitaminkick och fett.

Effekter av BARF

Poängen med Biologiskt Anpassad Rå Föda är att imitera den naturliga födan. Djur som hålls på Zoo får i regel mat som i så hög utsträckning som möjligt ska imitera deras naturliga diet, men våra sällskapsdjur erbjuds ”snabbmat” i form av processad torr- och blötfoder eftersom denna typ av föda är billigare att producera och enklare att servera. De negativa konsekvenserna av denna snabbmat liknar människors vällevnadssjukdomar – övervikt, diabetes, dålig tandhälsa och problem med känslig mage, foderallergier och urinvägsproblem.

Vanliga effekter vid övergång från processat foder till barf:

·         Förbättrad andedräkt och tandhälsa

·         Avföringen blir mjuk men fast och passerar endast varannan dag

·         Förbättrad energi och aktivitet

·         Mer välutvecklade muskler

·         Glansigare och tätare päls

·         Förbättrad aptit

Om katten ätit väldigt dålig mat, t ex torrfoder med hög halt vegetabilier, går den ofta igenom en avgiftningsperiod på någon vecka upp till en månad, då katten är tröttare än vanligt, pälsen blir matt och torr och katten blir lös eller hård i magen (Siverman (b)).

För att ta reda på effekterna med barf har jag dels utgått från sidor som förespråkar barf, men även sökt efter oberoende källor som baseras på vetenskapliga studier. Du hittar samtliga källor sist i denna text!

Mat som är anpassad till kattens mage

Katter är obligata karnivorer och detta märks på flera sätt i deras biologi (Cathealth). Katter har skarpa huggtänder som passar för att skära i kött, och de har ett kort tarmsystem som är anpassat för en aktiv jägare som ska bryta ner färskt kött, inte vegetabilier. Saliven saknar amylas som behövs för att bryta ner kolhydrater, och de har mycket begränsad förmåga att bryta ner stärkelse även i mage och tarm. Bukspottkörteln reagerar på förekomst av aminosyror för reglering av insulin, och mycket känsligt luktsinne som reagerar negativt på minsta antydan om härsket kött. De utvinner sin energi från animaliskt fett och har svårt att hushålla med proteinerna, vilket medför att svält skadar kattens lever redan efter två dygn, men också att katter tål kolesterol bra men däremot har svårare att tåla fleromättade vegetabiliska fetter.

Katter som serveras låg halt av protein får inte i sig tillräcklig mängd av essentiella aminosyror och, i värsta fall, taurin (Eklund 2013). Katten är också anpassad för ökenliv vilket visar sig i att den har dålig törst eftersom katter är anpassade för att få i sig vätskan via maten. Det råa köttet är svagt surt vilket bidrar till god pH-balans, och innehåller nyttig bakterieflora som stärker kattens tarmflora och immunsystem. Dessutom är biotillgängligheten för aminosyrorna, däribland den helt nödvändiga aminosyran taurin, optimal i rått kött men försämras i tillagat kött.

Torrfoder innehåller alltid lite och ofta betydande andel vegetabilier, det är nödvändigt för att binda fodret (Eklund 2013; Siverman), men orsakar alltså problem då katten inte kan ta hand om vegetabilierna. Kattens immunsystem belastas och de får ofta kroniskt inflammerad tarm vilket ger känslig mage och nedsatt energi. Smakförstärkare, färgämnen och stabiliseringsmedel i torrfoder och annat kommersiellt foder kan katten inte bryta ner, och tillsatta vitaminer är inte alltid fullt biologiskt tillgängliga.

Mat som ökar kattens välbefinnande

Genom att låta katten äta hela köttstycken och gnaga på ben får den utlopp för sitt naturliga ätbeteende vilket ökar dess välbefinnande (Kymythy & Schultz; Siverman; Eklund 2013). Katten får klura lite när den försöker komma åt allt kött och märg på en kycklingvinge, ofta vätskar ögonen av ansträngningen och katten blir djupt tillfredsställd av måltiden på ett helt annat sätt än när den bara sörplar i sin mjuk mat eller knaprar på torrfoder. Om katten dessutom får leka någon jaktlek innan maten, t ex jaga en fjädervippa, så imiterar hela sessionen kattens naturliga jakt- och ätbeteende. En tillfredsställd katt blir mindre stressad och mer lekfull!

Mat som förebygger dålig tandhälsa

De flesta hemsidor som informerar om Barf förespråkar råa ben eftersom dessa hjälper katten att behålla en god tandhälsa, och menar att förhållandet mellan kalcium och fosfor ska vara 1:1,2 (Siverman (a,b); Eklund 2013; Kymythy & Schultz). Att gnaga på råa ben ”borstar” tänderna och motverkar på så vis att plack och tandsten bildas. Katter som äter processad mat får ofta en biofilm av bakterier på tänderna som är grogrund för plack som sedan stelnar till tandsten och även orsakar inflammerat tandkött och ger den karaktäristiska dåliga andedräkten. Jag har sökt efter veterinärmedicinska artiklar som stödjer detta men de jag hittar är låsta, eller jämför endast effekter på tandhälsa av olika typer av processad mat (torrfoder och blötfoder). Min magkänsla är dock i linje med förespråkare av barf och rå, naturlig föda (Lonsdale 2005), även om jag helst skulle vilja hitta helt oberoende källor som stödjer deras påståenden.

Mat som förebygger diabetes

Eftersom diabetes är något vanligare hos burmakatter är det viktigt att undvika de vanliga riskfaktorerna för diabetes som går att undvika (till skillnad från hög ålder, kön och ras). Enligt Sparkes et.al. 2015 är övervikt, inaktivitet och medicinering med progestagener (p-piller) och glucokortikoider (kortisol bl.a.) riskfaktorer för diabetes, och rekommendationen för idealisk föda är att ge katten blötmat med så lite kolhydrater som möjligt.

Min erfarenhet är att katterna håller vikten stabil med barf, och dessutom blir mer energiska vilket gör det lättare att aktivera dem. Det råa köttet innehåller c:a 75% vatten och inga kolhydrater, vilket stämmer väl med rekommendationen för idealisk föda för att förebygga diabetes. Det finns flera orsaker till att katter inte bör gå på p-piller någon längre tid, bl a risk för tumörer, och det kan vara bra att känna till att medicinering med kortisol också ökar risken för diabetes.

Mat som förebygger urinvägsproblem

Vanliga urinvägsproblem är idiopatisk, ofta stressrelaterad, urinvägsinflammation, stenar i urinvägarna eller urinledarna (sura struvitkristaller eller basiska oxalatkristaller), urinvägsinfektioner och njursvikt (Kerr, 2014). Dessa problem orsakas av en kombination av stress, genetisk predisposition och faktorer kopplade till kattens mat.

För lite vätska i kombination med stressande miljö medför ofta att katten utvecklar överkänslig blåsa som blir kroniskt inflammerad vilket gör att katten får smärtsamma trängningar och kissar ofta men lite. Vissa katter har genetiskt ökad känslighet för stress.

Urinvägsinfektioner orsakas av bakterier och om katten ofta har urinvägsinfektioner kan detta på sikt leda till inflammerade urinvägar och skada njurarna. En hälsosam bakterieflora i tarmarna och ett starkt immunförsvar minskar risken för urinvägsinfektioner. Starkt processad mat som innehåller vegetabilier belastar kattens immunförsvar eftersom kattens matsmältningssystem inte är anpassat för detta, och ökar därför indirekt risken för urinvägsinfektioner

Urinstenar (oftast struvitkristaller eller oxalatkristaller) bildas när urinen är starkt koncentrerad, och påverkas även av pH, förekomst av bakterier, koncentration av elektrolyter och hur länge urinen stannar i blåsan. En katt som äter torrfoder och inte dricker tillräckligt får koncentrerad urin som stannar länge i blåsan innan blåsan är så full att katten blir kissnödig.

Njursvikt märks oftast inte förrän det gått så långt att den kvarvarande friska nefronvävnaden börjat kompensera skadorna, och denna process gör att kvarvarande frisk vävnad överansträngs och minskar allt mer (Hughes et.al. 2002). Det verkar som att viktminskning är det första varningstecknet för njursvikt. För mycket kalorier, för lite fibrer, för lite protein och brist på kalium identifierades som möjliga riskfaktorer för njursvikt.

Barf är helt obearbetad och utgör det enda alternativet för att ge katten mat som inte alls belastar dess immunsystem så den kan bibehålla en hälsosam bakterieflora, barf innebär att katten äter mat som ger den tillräcklig mängd vätska, och det råa köttet håller en jämn, svagt sur pH-nivå som motverkar risk för både struvit- och oxalatkristaller. Barf innehåller inga vegetabilier utan är strikt proteinbaserad vilket ger katten mycket protein, animaliska fibrer, och tillräckligt med kalium.

För få mattillfällen per dag kan dock innebära en risk, eftersom pH höjs varje gång katten äter, för att kompensera för det sura magsyra som utsöndras för att smälta maten. Katter med fri tillgång äter 8-18 små portioner som ger små variationer i pH (6,4 -> 6,9) under någon timme. Katter som får en stor portion mat per dag ökade sitt pH kraftigt (6,1 -> 7,6) och under flera timmar. En del torrfoder och blötfoder innehåller försurande ämnen som ska motverka urinstenar, men dessa är ibland för starkt försurande, vilket kan medföra acidos (försurat blod), kalciumbrist som försvagar skelettet och tänderna, och ökad bildning av oxalatkristaller. Basiskt pH ger risk för oxalatkristaller och en mer gynnsam miljö för bakterier i urinblåsan.

Idealiskt är att katten äter 3-5 jämnstora portioner per dag, på så vis höjs inte pH allt för kraftigt allt för länge. Ur detta perspektiv är det klart olämpligt med fastedag eftersom det orsakar kraftigare höjning av pH när katten väl får äta.

Källor:

Eklund, G. (2013) ”Näringslära”. Tillgänglig 2015-05-28: http://www.kattstatus.se/sida50.html

”Introduction to the digestive system of our cats” från Cathealth.com. Tillgänglig 2015-05-28: http://www.cathealth.com/digestive-system/introduction-to-the-digestive-system-of-cats

Hughes et.al. (2002) Diet and Lifestyle Risk Factors for Chronic Renal Failure in Pet Cats. Preventive Veterinary Medicine 55, p.1-15. Tillgänglig 2015-05-28: http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0167587702000880

Kerr, K.R. (2014) Companion Animals Symposium: Dietary Management of Feline Lower Urinary Tract Symtoms. Division of Nutritional Sciences and Department of Animal Sciences, University of Illinois, Urbana. Tillgänglig 2015-05-28: https://www.animalsciencepublications.org/publications/jas/articles/91/6/2965

Siverman, S. (a) ”Biologiskt anpassad rå föda, för din katt”. Tillgänglig 2015-05-28: http://www.barfmycat.com/index.html

Siverman, S. (b) ”Ställa om till BARF”. Tillgänglig 2015-05-28: http://www.barfmycat.com/omtillbarf.html

Sparks et.al. (2015) ISFM Consensus Guidelines on the Practical Management of Diabetes Mellitus in Cats.Journal of Feline Medicine and Surgery 17, p.235-250 Tillgänglig 2015-05-28: http://jfm.sagepub.com/content/17/3/235.full.pdf+html

Kymythy, R. & Schultz, CN.. ”Your cats nutritional needs – the basics”. Tillgänglig 2015-05-28: http://feline-nutrition.org/nutrition/your-cats-nutritional-needs-the-basics

Silvestris ”Snabb näringslära och näringsfysiologi” Utekatter iFokus. Tillgänglig 2015-05-28: http://utekatter.ifokus.se/articles/5397481e8e0e744c980008e0-snabb-naringslara-och-naringsfysiologi

För hundar:

Lonsdale (2005) Work wonders: Feed your dog raw meaty bones Rivetco, Australia. Tillgänglig 2015-05-28: http://www.ukrmb.co.uk/images/ww.pdf